Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed skriver på DN Debatt att "Januarikonstellationen" är svårbegripligt "fixerad" vid hyresrätter, och de lanserar ett elvapunktsprogram för mer bostadsägande.
Det finns dock anledningar till att hyresrätten står i fokus. Byggtakten har på senare år lett till att lägenheter står tomma eller reas ut. Förutom utbudet pressar amorteringskrav priset på bostadsrätter och gör det svårare att sälja.
För många är dock ägande inte ens ett alternativ. Bland annat beror det på en ändrad arbetsmarknad. Det första decenniet efter (sena) studier präglas ofta ofta av vikariat, projektjobb eller kanske försök till eget företagande. Även om inkomsten är hyfsad blir det nej till banklån. Då måste det finnas bostäder att hyra.
Men hyresrätter som byggs i dag är så dyra att de riktar sig till "fel" målgrupp. Både nya hyres- och bostadsrätter kräver ofta två goda heltidsinkomster. Det är ett av problemen bakom tomma lägenheter. Att allt byggs med lika – hög – standard skapar också trösklar: parkett i alla rum, kakel och klinkers och så vidare. Förr var den initiala standarden lägre, men kunde i det ägda boendet höjas i takt med att man fick råd.
KD vill underlätta för ägarlägenheter. Sådana byggs nu, även i Uppsala. De gör det förvisso lättare att hyra ut i andra hand. Men med sådant ägande kan det vara svårt att komma överens om exempelvis renoveringar – alla måste ju byta stammar samtidigt. Och om grannen hyr ut till någon som missköter sig och stör är man maktlös.
KD vill i hjälpa förstagångsköpare med statliga topplån som ska ersätta blancolån. Det kan göra skillnad på marginalen, men hjälper inte den som nekas lån och ger inga stora effekter. Bra förslag är hjälp till ett sparande, som jämnar ut skillnad mot dem som får stöd från föräldrar.
Bostäder åt fler är en god ambition. Att avskaffa flyttskatten borde vara prio ett. Men alla kan – eller vill – inte äga.