“Våldet är mycket vanligare än vi tror”, säger Åsa Witkowski, verksamhetschef vid Nationellt centrum för kvinnofrid till UNT:s ledarsida. “Mäns våld mot kvinnor är så omfattande att det definieras som ett samhälls- och folkhälsoproblem. De konsekvenser som våldet ger på kvinnors fysiska och psykiska hälsa är allvarliga”, fortsätter hon.

Under 2020 har hittills 9 000 kvinnor polisanmält våld i en nära relation, och var tredje vecka dör en kvinna i Sverige till följd av våld från en man som står eller stått henne nära.

Coronapandemin har påverkat alla samhällets sektorer och problem. Våld i nära relationer är inget undantag. Trots att Sverige har undvikit fullständig nedstängning – och isolering – som coronastrategi, har hemarbete och distansundervisning medfört att de som löper risk att utsättas för våld, som lever med sin förövare, har färre möjligheter att få andrum från våldet.

Att åtgärda ett samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor handlar i hög grad om att sänka hindren för att söka hjälp. Witkowski menar att själva våldsutsattheten är så oerhört skuld- och skambelagd, att detta blir ett hinder i sig.

I sådana situationer kan därför mantran som till exempel “lämna vid första slaget” bli kontraproduktiva. Många som utsätts för fysiskt våld hoppas och tror att första gången även blir den sista. När det sker en andra gång, är det lätt att känna skam över att man stannade kvar. Dessutom har det fysiska våldet ofta föregåtts av psykiskt våld, vilket gör det ännu svårare att söka hjälp. Bättre då att trycka på att det aldrig är för sent att lämna relationen eller söka hjälp.

Det finns även konkreta åtgärder för arbetsgivare att ta till. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att de som kan ska fortsätta att arbeta hemifrån. Då är det arbetsgivares skyldighet att ta reda på vilka som inte kan det. Arbetsplatsen kan för många våldsutsatta kvinnor vara den enda frizonen från våld. Att stämma av med en anställd före och under en period av hemarbete kan därför rentav rädda liv.

Våld i nära relationer är ett demokratiproblem. Att utsättas för våld eller hot om våld minskar möjligheter till humankapitalbyggande, för att inte tala om de psykiska och fysiska konsekvenserna, som i värsta fall leder till döden. Dessutom är rättsväsendet dåligt på att skydda kvinnor: bara runt 18 procent av anmälningarna om grov kvinnofridskränkning resulterar i åtal (SVT 29/9). Det är ett problem, inte bara för dem som utsätts. Det underminerar en demokratisk grundpelare – rättssäkerheten.