Arbetsmiljöproblemen på Akademiska sjukhuset i Uppsala (UAS) eskalerar. Som UNT rapporterade i fredags (6/9) står skyddsombuden vid Akademiska för flest anmälningar till Arbetsmiljöverket, av de 35 som inkom från svensk sjukvård under första halvan av 2019.
35 anmälningar är lika många som på ett normalt helår. Åtta var från UAS. Under sommaren har tre nya anmälningar gjorts, bland annat om situationen vid akutmottagningen.
”Situationen är ohållbar”, säger Vårdförbundets huvudskyddsombud Anna Åström till UNT. I februari larmade ombuden om att patienter på akuten blev liggande i ett dygn i korridorerna. I slutet av juli beskrevs akutmottagningen som ”en krigszon”.
Enligt Åström har arbetsmiljön förvärrats inte bara på akuten, utan på hela sjukhuset. Det finns inte tillräckligt många vårdplatser. Sjukhuset räknar med att kunna öppna 60-70 nya platser först nästa år.
Från verksamhetsansvariga hörs samma sak: Vi ska bli en bättre arbetsgivare. Men det har nu sagts i ett kvarts sekel. Vilken nyexaminerad sköterska eller läkare vill arbeta i vad kollegor beskriver som en krigszon?
I detta läge blir exempelvis vårdmomsen obegriplig. Att bestraffa privata företag som hyr ut personal till regionerna genom att momsbelägga uthyrningen är helt fel. Visst, regeringen har stämt i bäcken och lovat 210 miljoner kronor för att regionerna ska kompensera privata vårdgivare för momskostnaderna.
Men ingenstans står att regionerna måste göra så. I resursslukande verksamheter lär ett miljonregn utan instruktioner tolkas som carte blanche att släcka bränder annorstädes, exempelvis UAS senaste rekordunderskottet på 377 miljoner kronor.
Hälsan och arbetsviljan bland Uppsalas vårdpersonal hänger på en skör tråd. Situationen har varit ohållbar alldeles för länge för att politiker ska kunna ducka. Akademiska är en långsam tågkrasch rakt framför skattebetalarnas ögon.