Händelseutvecklingen i Afghanistan är förfärande sedan västmakterna lämnat landet. Ett maktvakuum har uppstått som fylls av talibanerna som på bara några veckor lyckats ta kontrollen över flera större provinser. "Man måste förstå att det inte är en sporadisk skottlossning utan det är fullt krig, de skjuter in granater, bomber och raketer och skjuter människor på gatan", rapporterar korrespondenten Magda Gad som är på plats i landet som enda svenska journalist (SR 10/8).

Några av de mest utsatta i landet just nu är de i lokalbefolkningen som på olika sätt har bistått västmakterna. Dessa ses som förrädare och är måltavlor för talibanerna. Enligt organisationen No One Left Behind har cirka 300 tolkar och deras familjemedlemmar mördats i regionen sedan 2014, och nu sedan de militära interventionerna avslutats är situationen för dessa ännu mer livsfarlig.

Sverige, som varit delaktig i insatserna i landet, har liksom andra länder anlitat tolkar, vilket förstås varit avgörande för att kunna genomföra uppdraget. Dessa människor har frivilligt valt att utföra ett jobb med livet som insats för Sveriges räkning. Trots det förvägrar nu regeringen dessa skydd i landet. Justitieminister Morgan Johansson (S) menar att grundlagen lägger hinder i vägen för regeringen att agera, och menar att det vore orimligt att hjälpa alla “...kanske 10 000” som hjälpt Sverige. En siffra som till synes helt är tagen ur luften.

Att det juridiskt inte vore möjligt att hjälpa tolkarna har dessutom tillbakavisats av chefsrådmannen Fredrik Löndahl med mångårig erfarenhet av migrationsrättsliga frågor vid Malmö tingsrätt (Expressen, 6/8). Regeringen kan inom ramen för kvotflyktingsystemet peka ut att vissa grupper ska ha prioritet. Att regeringen vägrar göra något framstår alltså som motiverat av ovilja. I sammanhanget är det även intressant att notera att statsminister Stefan Löfven (S) under sin tid som oppositionsledare manade på den dåvarande alliansregeringen att agera för att tolkarna skulle få skydd.

Det kan inte understrykas nog att det är en moralisk förpliktelse för Sverige att agera för att de människor som understött och tjänstgjort för vår militär vid internationella insatser inte lämnas vind för våg. Och förutom den moraliska aspekten kan man fråga sig vem som i framtiden kommer vara villig att bistå oss när den praxis regeringen sätter är att man lämnas i sticket. Mer borde kunna gå att förvänta sig av ett land som vill vara anständigt.