Det mest oblyga försöket att köpa röster sedan maxtaxan i förskolan 1998 misslyckades i valet 2022. Vänsterpartiet hade lagom till valet delat ut upp till 1 000 kronor extra i månaden (600 kronor i genomsnitt) till de nästan en miljon pensionärerna med sämst ekonomi. Tillägget var ett V-krav för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och hade till och med fått namn efter partiledaren: Nooshi-tillägget.
Men V gick alltså tillbaka i årets val. Enligt vallokalsundersökningen tappade partiet ännu mer i gruppen över 65 år. Socialdemokraterna, som redan i fjol delade ut en tusenlapp till pensionärer med upp till 17 000 kronor i inkomst, gick svagt framåt bland de äldre, ungefär som i valet i stort.
Självklart är omständigheter som krig, energikris och rekord i antalet dödsskjutningar gångbara förklaringar till att pensionsfrågan inte fick en framskjuten placering i valrörelsen. Vänstersidans utspel och beslut ledde också till en omedelbar reaktion från borgerliga partier som bland annat utlovade skattesänkningar. Ingen vill riskera att stöta sig med 2,3 miljoner väljare.
Men en annan tänkbar förklaring är att Sveriges pensionärer är en heterogen grupp med många olika värderingar, ungefär som befolkningen i stort. Många tycker exempelvis att det ska löna sig att jobba, i det här fallet att ha jobbat. Då kan tusenlappar till alla som inte jobbat alls, garantipensionärerna, eller till dem som jobbat mycket deltid uppfattas som provocerande.
Respektavstånd kallas det att den som slitit i 40 år ska ha rätt att ta det lite lugnare. Extrapass på Veteranpoolen kan man ta om man orkar för att få lite extra, men det ska inte vara en förutsättning för att betala räkningarna.
Moderater, kristdemokrater och liberaler förhandlar i detta nu med ett parti som tagit pensionspopulismen ett steg längre än partierna till vänster. För Sverigedemokraterna är 1 000 kronor mer i månaden snarare golvet, som i reformen ”Tusenlappen” som presenterades i fjol.
Pensionsgruppen bildades på 1990-talet för att skapa ett pensionssystem som var hållbart över tid. Det lyckades över förväntan och systemet har under snart tre decennier varit ett internationellt föredöme.
Partierna utanför gruppen, V och SD, leder vägen nu bort från stabilitet. Men övriga partier låter det hända. Det sker i ett läge när pensionärerna har bättre inkomster än på många år och när Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Kan Ulf Kristersson (M) upprätthålla någon slags arbetslinje i sitt kommande styre? Önskemålet kommer också från en majoritet av pensionärerna.