Konstnären Fideli Sundqvist bygger i papper. På Konsthall Märsta visar hon sina tre olika sätt att jobba: papperssiluetter med motiv klippta ur ett och samma papper, tredimensionella pappersmodeller och fotograferade scenografier.
– Jag är papperskonstnär. Många förstår inte var det är, så jag presenterar mig ofta som illustratör eller konstnär som bygger saker i papper, säger hon.
Till den här utställningen har hon gjort en ny serie, Sadako. Inspirationen är "Sadako och de tusen papperstranorna", en berättelse om en japansk flicka i Hiroshima efter andra världskriget.
Sedan i somras är Fideli Sundqvist föräldraledig. När hon svarar i telefonen sitter hon med åtta månader gamla Ofelia i knät. Den lilla familjen flyttade nyligen från Stockholm till Nyköping för att ha råd att bo i hus. Hemstaden Uppsala var också ett alternativ, men i Nyköping är huspriserna lägre och hennes man är från trakten.
– Vi vill leva lite billigare och slippa jobba ihjäl oss, säger Fideli Sundqvist.
Huset ligger en timme från deras sociala liv i Stockholm och två timmar från Fidelis mamma och pappa i Uppsala.
– Jag skulle inte vilja bo längre bort från mina föräldrar, säger hon.
Ett uppdrag som är så nytt att hon knappt vet om hon får prata om det, är från Uppsala kommun: att utsmycka Katedralskolans ombyggda matsal.
– Det är superkul. Jag har fått fria tyglar och sitter nu med att skissa olika förslag.
Hon är efterfrågad. Reklamuppdrag är det hon försörjer sig mest på. Där gör hon rekvisita och scenografier. Hon har gjort två inspirationsböcker också, om pappret som hantverk.
– De är lite som kokböcker, säger hon.
Direkt efter gymnasiet gick hon på Nyckelviksskolan, första året hantverksinriktningen och sedan illustration och grafisk form. När hennes storebror kom hem från ett utbytesår i Kina hade han med sig kinesiska pappersklipp. Då började hon skära siluetter. När hon senare gick på Konstfack gjorde hon även tredimensionell papperskonst.
– Det var kul att göra, men jag visste inte vad jag skulle ha det till. Då kom jag på att jag kunde ljussätta och fotografera det, berättar hon.
Tidigare hade hon varit sugen på att bli scenograf eller dockmakare och det här var åt samma håll.
Nu har det dykt upp fler papperskonstnärer, men i början var hon ganska ensam i sitt slag i Sverige.
– Det ger härliga möjligheter och är lyxigt att inte ha så mycket konkurrens, plus att det verkar vara något som ligger i tiden, säger hon.
Läs även: Papperskonst sist ut på konsthallen