– Det många vill ha är en plats. Man har funnits en tid på jorden. Du vill bli ihågkommen med ditt namn, din plats. Någon ska märka att jag har levt, säger Ingrid Zakrisson, utställningsproducent.
“Minns att jag levat” handlar om gravvård och om de minnesplatser som människor i Uppsala län lämnat efter sig. Det är den svåraste utställning som Ingrid Zakrisson någonsin skapat.
– Det har inte varit lätt. Verkligen inte. Det är ett svårt ämne, och ett jättespännande ämne, säger hon.
Utmaningarna har varit många.
– Hur ska vi göra en utställning som känns värdig, men ändå intressant? är en av frågorna som Ingrid Zakrisson ställt sig.
Hon har haft ett gediget faktamaterial som grund för “Minns att jag levat”. Pärm efter pärm med museets inventeringar från gravplatser och gravvårdar från ett 40-tal kyrkogårdar runt om i länet.
– Men fakta har inte liv i sig. Vi måste lyfta det till en annan nivå och få folk att tycka att det är värt att gå och se vad spännande det här är, säger hon.
Resultatet är en mindre utställning i flera små rum. En mjuk matta står för färgsättningen. Mörkt leder till grönt och vidare till sandfärgat. En led från sorgens svåra vidare till kyrkogårdens gräsmattor och grusgångar.
I ett av de innersta rummen påminns besökaren om tragedin som drabbade Örskär på juldagen 1877. 15 öbor omkom när ett skepp förliste. Örskärsolyckan är fortfarande omtalad.
I en ljudpjäs återberättas tragedin ur den enda överlevaren, Karolina Gräsmans, perspektiv.
– Vi har försökt återskapa ett iskallt hav, berättar Ingrid Zakrisson om rummets utsmyckning med hårda skärvor och en ensam vante.
Det har varit viktigt att exemplen som finns med i utställningen är gamla. Ingrid Zakrisson exemplifierar med barngravar.
– Man måste välja sådant som ligger långt bakåt i tiden. Så länge sedan att ingen berörs.
“Minns att jag levat” ger en kronologi över hur gravvården har förändrats över tid.
Förr följde man traditionen. Nu finns större möjligheter att fundera. Hur vill jag själv ha det?
– Vi flyttar, vi bor inte på samma ställe eller i samma by. Det finns inte familjegravar som förr. Vi har nya relationer, folk gifter sig och skiljer sig. Och så har vi influenser från andra länder, beskriver Ingrid Zakrisson.
Enligt Ingrid Zakrisson är det i dag populärt med urngravar, en sten med en namnskylt. Din egen plats.
Sista utställningstexten lämnar besökaren med en direkt fråga: Vad vill du?