– Den här utställningen kommer att bestå länge och är inte klar än, den sjunde installeringen kommer att ha premiär hösten 2018, säger Ted Hesselbom, museichef.
Den senaste delen av utställningen är uppdelad på tre områden; "Flytt och resa", "Ankomst" och "Kunskap". I Sigtuna har människor från olika delar av världen mötts i mer än tusen år. Skälen har varit många – arbete, handel, semester eller flykt. Sigtuna tog emot överlevare efter andra världskriget och är idag en ankomstkommun för ensamkommande flyktingbarn. Redan innan järnvägen kom till Märsta 1866 var orten viktig för resande. Flygplatsen Arlanda som invigdes 1962 har gjort Sigtuna till en av Sveriges mest besökta kommuner. 25 miljoner människor passerar årligen flygplatsen. Närheten till Stockholm och Uppsala märks i vardagen. Många pendlar in och ut ur kommunen dagligen.
– Det handlar mycket om att de som kommit hit även i den senaste vågen ska kunna känna sig hemma här. Vi visar att man redan för mycket länge sedan hade utbyte med de länder de kommer från.
De tidigaste resenärerna var de människor som steg för steg befolkade landet efter istiden. Att resa tog lång tid och krävde noggranna förberedelser. I mitten av 1800-talet kom järnvägen till Sverige. Det blev möjligt för alla att resa på ett nytt och snabbare sätt. Då bilarna kom byggdes så småningom nya och bättre vägar.
– Med ny teknik möts vi också i den digitala världen utan att resa till varandra.
Sigtuna står på många sätt också för kunskap. Runinskrifterna är de äldsta bevarade skrifterna på svenska. Runorna fick sällskap av det latinska alfabetet när kristendomen kom till Norden på medeltiden. De kyrkor och kloster som byggdes var inte bara en plats för tro utan även för lärande. En av landets äldsta skolor är Husby skola bredvid Husby-Ärlinghundra kyrka. Skolan öppnades 1697 och många elever har undervisats där under nästan tre hundra år. Den sista årskullen gick ut 1968 och idag är skolan hembygdsgård. För hundra år sedan bildades Sigtunastiftelsen, en plats där diskussioner kring existentiella och humanistiska samtidsfrågor hålls levande. I samband med grundandet av stiftelsen bildades också en folkhögskola och ett läroverk.
– Vi har ett bra samarbete med kommunen. Av våra samlingar är 90 procent arkeologiska och hade inte kommunen satsat på det så hade det varit statens skyldighet.
Museichefen Ted Hesselbom är nöjd med mycket av hur verksamheten fungerar, och besökarna är många.
– Men vi har ett alldeles för litet museum, avslutar han.