HAN VAR MINST SAGT lätt chockad. Från att i ena stunden ha varit given tvåa, precis som han blev när hans ställdes mot Amanda Fondell i finalen av Idol, var han plötsligt vinnare i finalen av Melodifestivalen.
Omröstningen blev så dramatiskt som vi kunde önska. Men ändå fick inte de svenska tittarna som de ville. För flest svenska röster fick Yohios Heartbreak hotell, 103 mot Robin Stjernbergs 75. Men de utländska jurygrupperna blev avgörande.
NÄR DE ELVA jurygrupperna från Europa sagt sitt höll nämligen Robin Stjernberg förstaplatsen, tätt föjd av Ulrik Munther. Båda fick tre fullpoängare och röster från flertalet länder.
Sist i det läget låg inte oväntat enda bidraget med svensk text, Ravaijacz En riktigt jävla schlager, som också fick måttligt med svenska finalröster.
Men mer oväntat var att utlandsexporten och en av förhandsfavoriterna Yohio fick måttligt med poäng och uppenbart inte gick hem i de europeiska stugorna.
MEN I ALLRA SISTA momentet verkade det ändå upplagt för Yohio när han skulle få just den sista svenska poängsumman - men den räckte inte. Han hade behövt fler poäng från Europa för att kunna gå om Robin Stjernberg som nu vann sammanlagt med 33 poäng.
Därmed blev som väntat två unga män på första platsen, efter att striden länge också stått mellan två andra i samma kategori Ulrik Munthers med Tell the world I’m here och Anton Ewalds Begging.
ATT ROBIN STJERNBERG efter vinsten knappt klarade en enda ton är förståeligt. Men han satte dem när de behövdes. Efter att ha ylat falsk under flera lördagar och ändå tagit sig vidare framförde han You så bra som aldrig tidigare under finalen.
Som en 2000-talets Shaking-Fredrik har han något som tilltalar bortom en flickrumsvägg. Numera finns inga folkparker att turnéförstöra en karriär i så med rätt råd kan det gå riktigt bra. Han har ju rösten och därmed nu alla möjligheter.
SVT HAR LYCKATS väl. Trots att det känts som att en hel del fokus redan från början legat på Eurovisionfinalen i Malmö, har tv-publiken varit större än någonsin. Knappt 3,5 upp till 3,7 miljoner tittare har fem raka lördagar följt cirkusen.
Nu kan det delvis vara just tack vare det samma, att finalen faktiskt avgörs i Sverige i år, som gjort intresset rekordstort. Men mer troligt är att det åter är blandningen av allting och lite till som likt de senaste åren gjort att public service kopplat ett järngrepp om det mest kommersiella vi har av underhållnings-tv.
Det är smart att kasta in gamla gubbar.
Blanda dem med barnunderhållning.
Fronta blivande flickidoler och etablerade hårdrockare.
Och locka avdankande popband som hade bäst-före-datum före sekelskiftet.
Det skapar åsikter. Ger rubriker. Och åsikter och rubriker lockar som bekant ännu fler tittare.
DET ÄR PRECIS vad det kallas - cirkus. Och vi har ju alltid gillat den mixerkörda konsistensen av clowner och våghalsiga nummer utan skyddsnät.