Är du född i Uppis? Eller inflyttad, som jag? Kanske har du spenderat sommardagar på Skaris, eller känner någon som bor i Gamlis? Är du student har du säkert lånat en kursbok på Dagis. Kanske har du också noterat en besatthet hos Uppsalaborna – den av att lägga till -is som ändelse efter namn. Vad är grejen med det?
När jag kom hit som student trodde jag att Uppis var Stockholmsslang. Alltså att studenter från Stockholm hittat på ett gulligt, lite förminskande smeknamn på studentstaden. Men snart insåg jag att det även användes av infödingarna själva och när jag väl lagt märke till fenomenet var det redan för sent. En inflation av is-ändelser fyllde mitt medvetande.
Vi är alla välbekanta med Fyris. Jag tänker på ån som flyter genom stan men för all del även stadsdelen, företaget, badhuset, idrottsklubben, skolan och biografen. Om jag skriver en artikel om sparkrav på Ackis är det knappast någon som reagerar. Förresten har jag bott på Rackis och i närheten av Ica Lutis, och förra sommaren täcktes stan av affischer för kommunens aktivitetshus Allis.
Det finns nog ingen återvändo. Jag har sett mönstret, stört mig och till sist tvingats inse att det upsalienska språkbruket bor även i mig. "Ska jag handla något från Folkis?" sade jag nyligen om Folkes Livs och cirkeln var sluten.
Jag ringer Mats Wahlberg, docent vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. Svenskan kryllar av is-ändelser (bästis, kondis, mellis, grattis, brådis...) men har jag rätt i att Uppsalaborna tar det till en ny nivå?
– Inte nödvändigtvis. Det är nog minst lika vanligt i exempelvis Stockholm, säger Mats Wahlberg
Mats Wahlberg berättar att bruket av -is som ändelse (eller som suffix) härstammar från latinet. I svenskan har det förekommit i över tre hundra år.
Språktidningen skriver i en artikel från 2010 ("Ändelsen som förnyar vardagsspråket", 10/7 2010) att det äldsta kända -is-ordet på svenska kommer från 1719: rökis, en omskrivning av 'tobak; röka'.
Ännu 2020 är suffixet en stammis i vårt vardagliga tal. Varför älskar vi det fortfarande?
– Det skapar intimitet. Det är inte slang direkt, men informellt och vardagsintimt. Man uttrycker en närmare relation till det som avses. Jag kan nästan bara komma på positivt laddade exempel, säger Mats Wahlberg
Jag blir en aning bekymrad för min krönika. Jag verkar ju ha fel i att -is är en Uppsalagrej.
Men så säger Mats Wahlberg något som ger mig lite hopp, som får mig att vilja hävda att Uppsalas relation till fenomenet åtminstone är speciell, om än inte unik.
Han säger att smeknamn som slutar på -is ofta återfinns i studenters vokabulär. Detta får stöd i en annan artikel i Språktidningen ("En verkligt poppis ändelse",17/1 2019). Suffixets "vardagliga, lite slängiga karaktär" förklaras med att några av de första -is-orden uppkom i studentkretsar.
Lite nöjdare – men framför allt klokare – avrundar jag min undersökning.
Men Fyris, förresten, det är väl egentligen inget smeknamn?
– Nej, säger Mats Wahlberg. Ån heter så för att man en gång i tiden missuppfattade Fyris för att vara en fornisländsk variant av ordet före, alltså utvidgning. Men den äldre generationen brukar kunna använda Fyris som smeknamn på hela staden Uppsala och det blir ju lite samma princip.
Innan vi lägger på bidrar Mats Wahlberg med två Uppsalarelaterade smeknamn till min samling: Bredis i stället för Bredgränd och så gamla anatomiska institutet, som förr kallades Asis. Kan du fler?