Prästen Kristin Windolf har också träffat UKK:s medarbetare för att stödja dem i bearbetningen av den traumatiska händelsen.
En kondoleansbok ligger framlagd på ett bord där ett levande ljus brinner stilla. Det vilar ett lugn över foajén den här förmiddagen, åtminstone innan kommunfullmäktige bryter för lunch och sorlet från politiker börjar höras i rulltrappan.
Prästen Kristin Windolf är på plats för att svara på frågor och lyssna till människor som vill berätta om sina tankar kring den tragiska händelsen då två människor dog för snart en vecka sedan.
– Hittills har det inte blivit så många samtal, men bara att jag finns här synlig med prästkrage visar att UKK tar det som hänt på största allvar. För mig själv känns det också bra att vara här.
Kristin Windolf berördes i likhet med alla andra starkt av händelsen.
– Jag har funderat på den maktlöshet vi människor kan känna när något hemskt och ofattbart händer. Kunde jag eller någon annan ha gjort något för att förhindra det som skedde, frågar sig nog många. Troligen inte, svarar hon sig själv.
UKK:s vd Henrik Lillsjö beskriver sina känslor som tudelade men tycker att det trots allt känns fint att öppna huset på ett lugnt och värdigt sätt när en ny vecka nu inleds.
– Vi fattade beslutet i samråd och dialog med personalen. Trots att flera av dem var på plats i tisdags kväll och upplevde traumatiska och tragiska scener, så finns det en vilja att öppna huset igen. Som jag ser det gör vi det respektfullt och balanserat.
Henrik Lillsjö, vd och konstnärlig ledare på UKK, berättar att ledning och medarbetare har dagliga möten för att stämma av hur alla mår.
Ursprungsplanen på att öppna redan i lördags övergavs när det stod klart att UKK-personalen inte var redo att ta sig an dubbla föreställningar med Pernilla Wahlgren & co så nära in på tragedin.
Hur det blir med torsdagens föreställning av "Scensommarbuskis", som egentligen skulle ha genomförts kvällen efter tragedin, är inte helt klart.
– Vi räknar med att evenemanget blir av, men vi stämmer hela tiden av med personalen och fattar löpande beslut, säger Henrik Lillsjö.
På måndagsförmiddagen rådde ett värdigt lugn över UKK:s foajé. Bara lågmälda samtal hördes och blommor och ljus fanns utplacerade på borden.
Han vill helst inte spekulera om huruvida människor framöver kan känna obehag inför att besöka UKK.
– Nej, det känns inte meningsfullt. Vi måste självklart acceptera att den här fruktansvärda händelsen har skett och att den fått stor uppmärksamhet, men jag fokuserar på den uppgift och ambition som rådde redan före det inträffade – att UKK ska vara ett tryggt och välkomnande hus för alla Uppsalabor. Det är mot det målet vi fortsätter att jobba.