Den svenska proggen är ett brett begrepp som inkluderar både enkel protestrock med vänstertexter och psykedelisk och progressiv musik från 70-talet. Med boxen Progglådan som släpps i samband med konserten med samma namn blir det så brett att nästan bara ABBA och de stora dansbanden fattas för att hela eran skulle fångas helt.
Boxen som består av 40 skivor börjar med Hansson och Karlsson 1967 i punken 1984. Mellan det finns allt från Ulf Lundell till Turid och Blå Tåget. Allt är hämtat från tidigare outgivna inspelningar i Sveriges Radios arkiv.
På releasekonserten märks spretigheten också av. Tonvikten ligger på klassisk progg som inkluderar både det psykedeliska och hits som Nationalteaterns Kolla kolla. Liksom i boxen ska mycket rymmas och upplägget känns logiskt. Ett husband bestående av bland andra Kenny Håkansson, Coste Apetrea, Roland Keijser, Bill Öhrström och Göran Lagerberg.
Bandet står för de instrumentala låtarna som håller samman konserten i en slags helhet och kompar soloartisterna. Det satsas mer på obskyra nummer än på de största klassikerna och det görs bra. Nostalgin är oundvikligen en röd tråd men musikerna lyckas få de gamla låtarna att låta fräscha utan att frångå originalen för mycket.
Ändå är det punkpionjärerna Stina Berge och Nike Aurelius som står för kvällens höjdpunkter när de skippar nostalgin och spelar nytt material. Berges Väntar på snön får hela publiken att susa och Aurelius moderna punkprogg ger välbehövlig energi åt hela tillställningen.
I boxarbetets anda drar det ut på tiden. De två timmarna som står i programmet på Konserthusets hemsida räcker bara fram till pausen och den självklara invändningen blir att det borde ha sållats och kapats. Hur mycket man än vill går det inte att få med allt även om Progglådan är ett tappert försök.