En rad legendariska musiker har besökt Uppsala denna säsong. Igår fick vi ta emot en till, superpianisten Bengt Hallberg, tillsammans med hans ännu inte legendariska yngre kollega Jan Lundgren (som dock är på god väg).
Bengt Hallberg återupptog sina konsertframträdanden förra året och visar inga tecken på att tröttna trots sina 78 år. Samarbetet med Jan Lundgren har lett till CD och konsert, båda med titeln ”Back to back”. Ja de satt verkligen så, tvärtemot vad dubbelpianister brukar, kanske för att kunna småprata lättare mellan numren.
Konserthuset var fullt av entusiastiska jazzälskare något yngre än Bengt Hallberg. Han har varit mångas musikaliska ledstjärna, även min, och det var en högtidsstund att i går höra honom och Jan Lundgren visa hur jazzpiano ska spelas.
De börjar med att växelvis improvisera över All the things you are. De är lika i sitt musikaliska tänkande och det skulle vara svårt att enbart med hörseln avgöra när ledarrollen går över till den andre. Hallbergs improvisationer har ibland ett drag av Bach, han kan vända ut och in på ett tema och han har en säregen kontrapunktisk begåvning. Hallbergs Autumn Walk som är en behaglig, svängig vals, följer och så en komposition av Lundgren: The longest night i 6/8-takt.
De ska inte bara spela dubbelpiano utan får improvisera ensamma. Som solist är Hallberg svängigare, Lundgren mera meditativ. Hans bländande teknik leder honom ibland till att låta en hel låt bli ett rubaterat intro.
Tillsammans spelar de så Lundgrens stompiga London 5:30, Hallbergs nyskrivna Cheers och avslutar konsertens första del med klassiska Les feuilles mortes.
Efter paus gör Hallberg briljanta improvisationer över Evert Taube-melodier där den ena genren följer den andra; blues blir ragtime, honky-tonk, swing och jag tycker att jag även hör svensk folkton. Efter en svängig Sweet Georgia Brown tillsammans får Berglund vara fortsatt lyrisk i temat från Il postino och Yesterdays innan de båda tillsammans avslutar med Hallbergs Lucky corner, Schuberts Ständchen och till sist Take the A-train där ett intrikat arrangemang nästan kväver improvisationerna. I extranumret leker de båda gentlemännen med olika temasnuttar där Lundgren låtsas överraskad över att Hallberg aldrig vill bygga vidare på hans inslag utan varje gång envisas med att totalt byta genre. Stående ovationer!