– Problemet är att sålla, säger Anders Allard, amatörguiden som har bott i Uppsala sedan 50 år.
För det finns mycket att se i Uppsala. Vi möts där Smedsgränd möter Östra Ågatan, och går över Stora torget och ner till Gamla torget och Dombron som byggdes 1760. Det är Uppsalas näst äldsta bro som fortfarande är i bruk.
Vår miniatyrvandring, som inte ens är en kilometer lång, tar en och en halv timme.
– Och då har jag ändå hoppat över en hel del! säger Anders.
Han är 73 år och pensionerad. Tidigare jobbade han inom ”offentlig myndighet” som han uttrycker det, men har alltid haft ett intresse för arkitektur, historia och arkeologi.
– Jag är inte någon arkeolog eller historiker eller så, säger han och tillägger att det bästa med rundvandringarna är att få läsa på och att få träffa nya människor.
Sedan april håller han i rundvandringar två gånger i veckan. Han skräddarsyr också vandringar om det kommer specifika önskemål.
Det hela började som en överraskning till dotterns födelsedag år 2015, då han tog med henne på en vandring i Gamla stan i Stockholm. Året efter ville hans vänner ha en likadan tur, och sedan dess har verksamheten växt.
Anders Allard är inte intresserad av de typiska turistattraktionerna, utan fokuserar hellre på detaljerna som finns omkring oss i vår vardag men som vi kanske inte ser.
– Man kanske har gått på samma gata tiotusentals gånger men aldrig riktigt tittat uppåt eller nedåt, säger han.
På vår miniatyrvandring visar han bland annat väggrosetter som sitter på vissa fasader, bland annat i Gunnar Leche-byggnaden i funkisstil vid Stortorget. De är en lämning efter spårvagnarna som gick i Uppsala år 1906–1953. Jag får också se moderna målningar på garagedörrar och ett litet mushus på Smedsgränd.
Det finns en vandring för varje smak och intresse – om studentnationerna i Uppsala, om detaljer och kuriosa från Svintorget till Bondkyrkan och om Luthagen. Han erbjuder även en som går i Gunnar Leches fotspår.
När vi går runt blir vi stoppade ett par gånger. Anders Allard har en förmåga ett engagera. Han berättar att en kvinna vi möter har varit med på flera olika vandringar. Intresset för historia och arkitektur är stort i staden, och man kan förstå att intresset växer. Sedan coronapandemin har närmiljön blivit desto viktigare för oss, och kanske ser vi oss omkring på ett nytt sätt nu.