Christian Chambert kan blicka tillbaka på ett långt yrkesliv med konsten som röd tråd.
Christian Chambert, 83, har ända sedan början på 1960-talet varit aktiv inom konstlivet, främst som kritiker och lärare på Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. De första recensionerna skrev han för studentkårens tidning Ergo och Arbetarbladet.
Längre fram blev det uppdrag för specialtidskrifter, både svenska och internationella samt UNT. Under mer än 30 år var han ordförande för den svenska grenen av AICA, den internationella organisationen för världens konstkritiker med omkring 5 500 medlemmar i 100-talet länder.
Vid senaste generalförsamlingen utnämndes han och en fransk kollega till organisationens första internationella hedersmedlemmar.
– Väldigt kul och överraskande, i synnerhet som ingen tidigare fått den titeln, säger Christian Chambert.
Som lärare på universitetet startade han bland annat kursen Aktuell bildkonst, där vuxenserier ingick som ett moment.
– Det var något helt nytt på institutionen. Annars hade konstvetenskap en tendens att bli tillbakablickande. Jag ville komplettera det traditionella synsättet genom att uppmärksamma samtidskonsten och nya uttrycksformer, säger Christian Chambert, där vi sitter i solskenet på hans innergård i Luthagen.
Uppsala har Chambert blivit trogen under alla år, men att få honom att ge sin syn på konstlivets utveckling eller stora konsthändelser i staden under de decennier han kan överblicka, leder till en motfråga.
– Den största händelsen? Ja, det är väl den som ännu inte har hänt, säger han med ett leende och en tydlig blinkning till den "eviga" konstmuseifrågan.
Han skrev sitt första debattinlägg i ämnet redan 1974, efter att planerna på ett nytt konstmuseum i hörnet Västra Ågatan-Slottsgränd runnit ut i sanden. Redan då reste Christian Chambert frågan om ett nybyggt konstmuseum i Uppsala.
De tillfälliga lösningarna på Gamla Gillet och Slottet betecknar han som halvmesyrer. Chamberts linje genom alla år har varit ett nybygge, vars utformning bör avgöras efter en internationell arkitekttävling.
– Det vore det bästa. Det är inte bara vad man fyller ett konstmuseum med som är viktigt. Byggnaden i sig är också betydelsefull, den bör vara något extra.
En annan aspekt är placeringen. Idealet för Christian Chambert vore en öppen och luftig plats med utsikt. Det är bland annat därför han sedan länge förordar Hamnplan, direkt söder om Tullhuset. Den marken ägs av kommunen och används i dag som parkeringsplats.
– Den delen av Åstråket vore en mycket lämplig tomt för ett nytt konstmuseum, med fin utsikt mot Stadsträdgården och in mot stan.
Det alternativet behandlas dock inte seriöst av Uppsala kommun, enligt Chambert. Han skulle gärna se en ordentlig utredning av möjligheterna att bygga där.
Nya konstmuseer har byggts i flera andra svenska städer på senare år, som i Kalmar (t v) och Umeå (t h).
Tror du att det finns ett ointresse inom politiken att på allvar ta tag i frågan om nytt konstmuseum?
– Det är svårt att säga, men jag konstaterar att Uppsala sedan länge har ett nytt stadsbibliotek och konserthus. Idrottshallar ska vi inte prata om. Det är klart att det är bra för inte minst barn och unga att ha tillgång till sportanläggningar, men någon gång borde politikerna kunna sätta ned foten och säga: "Nej, nu är det faktiskt konstens tur. De konstintresserade har väntat länge nog".
Med tanke på det arbete du själv lagt ned genom åren, kommer droppen att urholka stenen?
– Vi får väl hoppas det. Eller så kanske stenen torkar ut droppen, säger Christian Chambert med ett snett leende.