Trots att manuset började utvecklas för fyra år sedan innehåller "Blå ögon" jargong som skulle kunna ha hämtas från den gångna valrörelsen och den aktuella samhällsdebatten.
– Jag minns att ordet offerkofta lät väldigt exotiskt i mina öron 2010 men det har blivit vanligt nu. Överhuvudtaget reagerade folk på det vi skrev då och kallade det för science fiction. Men vi tittade på andra europeiska länder som vi börjar likna allt mer. Jag hade, i det här fallet, gärna känt mig mer irrelevant nu än vad jag gör, säger Alex Haridi, manusförfattare.
"Blå ögon" startar mitt under brinnande valrörelse. Mystiskt nog försvinner den sittande justitieminsterns stabschef, vilket möjliggör en politisk comeback för Elin Hammar (Louise Peterhoff), som tidigare slutat under förödmjukande former. Samtidigt i Uddevalla påbörjar nya Trygghetspartiet sin valrörelse genom att hjälpa gräsroten Annika Nilsson (Anna Bjelkerud) att komma igång med sitt första torgmöte. Hennes nyseparerade dotter Sofia (Karin Franz Körlof) stöttar sin mamma medan sonen Simon (David Lindström) kallar henne för rasist. Dessutom förbereder en till synes sympatisk Komvux-lärare (Erik Johansson) en serie våldsdåd i en hemlig högerextrem terrorcell, där Mattias, Adam Lundgrens rollfigur, utgör en viktig och obehaglig del.
– Jag är så tacksam för att jag har fått göra den här, för mig så annorlunda, rollen och jag hoppas verkligen på att folk ska få upp ögonen för vad som händer i Sverige egentligen, säger Adam Lundgren.
De politiska partierna i "Blå ögon" är fiktiva men ändå tydligt inplacerade på en höger-vänsterskala och uppbär onekligen vissa likheter med de existerande. Christian Wikander, ansvarig utgivare på SVT, jämför "Blå ögon" med danska "Borgen" och säger att skildringarna av politiken är något som de har övervägt noga.
– När man ska berätta ett spänningsdrama på en politisk arena i samtiden kommer man att komma in på områden som utmanar, så det har vi absolut tänkt på. Det finns enskilda provocerande scener men man ska också se serien i sin helhet, där sympatierna skiftar beroende på hur historien utvecklar sig.
Alex Haridi håller med:
– Det jag hoppas på att folk ska börja prata med varandra om är det samhälle vi vill ha. Det är kanske naivt att tro att en tv-serie kan ändra så mycket men det vi skildrar är frågor som vi behöver prata om. (TT)