Det var innan den folkkäre och erfarne programledaren i röd sidenkostym traditionsenligt skulle tända ljuset klockan 15 som en snusdosa skymtades under julgranen i SVT:s sändning som sågs av miljontals tv-tittare.
– Sändaren (till mikrofonen reds anm) och snusdosan låg i min bakficka och den där sändaren bara puttade ut den där dosan. Ingen märkte det precis innan sändningen började, säger Mark Levengood till TT och fortsätter:
– När man tänker på riskerna med en direktsändning så tänker jag att det inte var så märkvärdigt. Det var inte så farligt.
Levengood, som gjort många stora produktioner och direktsändningar, har tidigare sagt att han inte var nervös inför det prestigefyllda uppdraget som SVT:s julvärd. Men när han väl satt i fåtöljen i tv-huset i Stockholm kom känslorna.
300 sms
– I början var det lite pirrigt där. Utan att veta hur mycket det betyder med det där ljuset. Men sedan blev jag glad när jag lyckades tända det och blev sådär "yeah".
60-årige Levengood tycker att sändningen var lång men gick bra och var väldigt trivsam att vara i.
– Musiknumren funkade jättebra. Det var underbart att höra Miriam (Bryant) och Jill (Johnson). Underbart med Krista (Siegfrieds) nummer och den här barnkören (Katarina och Storkyrkans gosskörer). Jag tror att jag kommer att titta tillbaka och vara nöjd och glad, faktiskt, säger han.
När han tittade på sin mobiltelefon efter direktsändningen på drygt sex timmar (inklusive bandade program och uppträdanden) hade han fått omkring 300 sms.
– Det lilla jag hunnit kolla på har bara varit positivt, faktiskt. Samtidigt så är de som har mitt telefonnummer mina vänner. De skriver väl bara snällt hoppas jag.
"Kommer ramla medvetslös ner"
De avslutande timmarna av julafton kommer han att spendera med sina barn och exmaken Jonas Gardell.
– Det blir ingen långsittning men jag vill ändå träffa dem förstås eftersom att det är jul. I morgon (juldagen) ska vi fira ordentligt. Jag tror att jag kommer att typ ramla medvetslös ner helt om ett par timmar när adrenalinet börjat släppa lite. Det kändes stort att få vara julvärd, det gjorde det.