Kvinnokamp på vita duken

I Sverige har vi haft allmän rösträtt i mindre än hundra år, och de som drev igenom saken tycks bortglömda. Men snart kommer både en svensk tv-serie och en brittisk biofilm om de som stod på barrikaderna för kvinnlig rösträtt när förra seklet var ungt.

Sofia Ledarp, Suzanne Reuter och Sissela Kyhle har ledande roller i andra omgången av "Fröken Frimans krig".

Sofia Ledarp, Suzanne Reuter och Sissela Kyhle har ledande roller i andra omgången av "Fröken Frimans krig".

Foto: Peter Cederling/SVT

Tv2015-12-17 06:00

– Vem vill egentligen se kvinnan som jämställd mannen?

Denna retoriska fråga ställs av riksdagsledamoten Gustaf Sparre i riksdagen 1906. Han föreslår att en motion om kvinnors rösträtt avslås. Scenen inleder den nya omgången av SVT-producerade tv-serien”Fröken Frimans krig”.

I denna andra omgång tar den resoluta fröken Friman, i Sissela Kyhles gestaltning, itu med kvinnosaken. Handelsföreningen Svenska Hem, som kämpat för att få bukt med matsnusk, blir till en samlingspunkt för rösträttsfrågan. En masspetition ska skrivas och kvinnorna i det lilla mataffärskooperativet funderar på hur de ska engagera sig.

LÄS MER: "Gedigen feministhistoria"

Det är Uppsalasonen Harald Hamrell som regisserar den nya omgången av ”Fröken Frimans krig”, och när UNT får tag i honom har han nyss färdigställt säsong två som sänds i SVT under julen. Säsong tre är färdigfilmad, men ska sändas först nästa jul.

– Jag är extra glad och stolt över att ha varit en del av denna produktion och det är kul att rösträttsfrågan lyfts fram i tv. Uppsalakonstnären Anna Petrus, min mormor, demonstrerade med suffragetterna i London och min mamma var den första svenska kvinnliga universitetslektorn i matematik och en av dem som var med och drev igenom avskaffningen av sambeskattning, berättar Harald Hamrell för UNT.

Han har flera tv-produktioner och biofilmer bakom sig. Mest är han kanske känd för ett otal Beckfilmer, men han har också gjort tv-dramer som ”Ramona” och ”Äkta människor”.

Förra omgången av Fröken Frimans krig hade 1,5 miljoner tittare, vilket är exceptionellt för en tv-dramaserie.

Det färgstarka kvinnogalleriet i serien är skapat av manusförfattaren Pernilla Oljelund. De ska spegla tidens anda, men har drag av verkliga svenska rösträttskämpar, som till exempel Anna Whitlock som var ordförande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) ett par omgångar.

– Det finns så många historier från den här tiden som inte har berättats förut, säger Sarah Gavron, regissör för filmen ”Suffragette” som har svensk premiär i januari.

– Jag kände knappt till suffragetternas kamp tidigare. De har skildrats ytters parentetiskt i brittiska skolböcker.

En suffragett var benämningen på kvinna som tillhörde den militanta grenen av den brittiska rösträttsrörelsen kring sekelskiftet 1900. Och teamet bakom den brittiska filmen ”Suffragett” består i stort sett av bara kvinnor. På en presskonferens på filmfestivalen i London i oktober i år, (finns på Youtube) berättar de att filmen har varit ett sex år långt projekt för dem att förverkliga, efter att de sökt finansiering i fem år.

Carey Mulligan, som har en huvudroll i filmen säger sig ha förvånats flera gånger under arbetet.

– Polisvåldet mot suffragetterna, var en överraskning för mig. Alla dessa polischocker mot kvinnorna som demonstrerade för att få rätt att rösta och kunna påverka sina liv. Det här var en tid när till exempel min mormor inte bara var utan rösträtt, hon kunde heller inte kunde bestämma över barnen och hade ingen makt över familjens pengar.

Meryl Streep spelar Emmeline Pankhurst, den brittiska suffragettrörelsens frontfigur, en bildad medelklasskvinna vars båda föräldrar hade varit politiskt aktiva i hennes hemstad Manchester. Men hon är bara med några minuter i filmen.

– Det är ju ingen biografi. I stället berättar vi om de människor som man annars inte berättar om, de vi kallar fotsoldaterna, säger Meryl Streep.

Emmeline Pankhurst och flera kollegor till henne bildade den 10 oktober 1903 Women’s Social and Political Union (WSPU), en organisation som bara var öppen för kvinnor och fokuserade på direkt aktion för att vinna rösträtt. Hon skrev senare att ”Handlingar, inte ord, skulle bli vårt permanenta motto.”

Totalt blev Pankhurst själv gripen av polis sju gånger. Under sin rättegång 1908 sade hon till domstolen: ”Vi är här inte för att vi är lagbrytare. Vi är här i våra ansträngningar att bli lagstiftare.”

Den brittiska suffragettrörelsen fick kritik för att den var så våldsam. Det var stenkastning mot skyltfönster och mindre bombattentat. De suffragetter som fängslades hungerstrejkade och blev föremål för brutal tvångsmatning. Men den enda människa som dödades under den brittiska rösträttskampen var en suffragett som vid ett hästderby försökte fästa en sjal på kronprinsens häst, men blev nedtrampad. Tusentals suffragetter närvarade vid hennes begravning i London.

I Storbritannien infördes kvinnlig rösträtt 1918, men först 1928 blev rösträttsåldern för båda könen densamma.

Två rösträttsproduktioner samma säsong alltså, men i övrigt är det ganska glest. Det finns några scener i någon av de inledande säsongerna av tv-serien ”Downton Abbey” där den yngsta dottern Sybil, (hon som senare dör i barnsäng) blir skjutsad av sin käraste, familjens chaufför, till en suffragettdemonstration i London och kommer tillbaka lite tilltufsad till familjens gods. Men det är mer en bihistoria.

Varför har denna dramatiska och omvälvande tid skildrats så sällan på vita duken?

– Det finns en del konkreta förklaringar, säger Ulrika Knutsson, Uppsalaförfattare och kulturskribent.

– Under 1970-talets feministiska våg väcktes intresset för kvinnornas historia, men då låg tonvikten främst på att skildra arbetarkvinnorna och landsbygdens historik. Och rösträttsrörelsen några decennier tidigare dominerades av medelklassens kvinnor.

Ulrika Knutson har bland annat skrivit om Fogelstadsgruppen, som bildades 1922 av bland andra Elisabeth Tamm, Honorine Hermelin, Kerstin Hesselgren och Elin Wägner i boken ”Kvinnor på gränsen till genombrott” (Wahlström & Widstrand, 2004). Gruppen hanterade arvet efter rösträttsrörelsen med folkbildning, där kvinnor samlades för gemensamma studier.

– Den mesta kvinnoforskningen började formaliseras på 1980-talet. Vår kunskap om rösträttsrörelsen i Sverige är inte så utvecklad än. Fortfarande återstår en del grundforskning om till exempel varför de svenska kvinnorna fick vänta så länge på att få rösträtt, säger Ulrika Knutson.

Sverige var sist i Norden med att få rösträtt för alla medborgare. Första gången svenska kvinnor över 21 år fick rösta var 1921.

Röster mot ojämlikhet

En av de tidiga kritikerna av könsmässiga orättvisor var den franska poeten och författaren Christine de Pisan med sin roman ”La Cité des Dames” (1405; ”Kvinnostaden”). Av stor betydelse för kvinnorörelsen blev John Stuart Mills bok ”The Subjection of Women” (1869) som översattes till flera språk, däribland svenska, samma år den kom.

I Sverige polemiserade Hedvig Charlotta Nordenflycht i dikten ”Fruentimrets försvar” (1761) mot Rousseaus kvinnosyn och försvarade idén om könens lika värde. Betydelsefull var även Fredrika Bremer och hennes emancipationsroman ”Hertha” (1856). År 1904 började utgivningen av arbetarrörelsen tidning för kvinnor, ”Morgonbris”, och från 1907 hölls regelbundet socialdemokratiska kvinnokongresser. Den icke-socialistiska och arbetarrörelsens kvinnorörelser bedrevs sedan samarbete i flera frågor som rösträtt, arbetsvillkor, revision av äktenskapslagen, socialförsäkringsfrågor och lönesättning.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!