På soffan ligger min sambo och skriker. Smärtan strålar från huvudet ut i armarna. Han tappar känseln i fingertopparna och i munnen. Smärtan tvingar honom till toaletten för att kräkas. Jag förstår inte smärtan. Har aldrig varit med om den och tror att den kanske inte går att förstå om man inte känt den själv.
Streamingtjänsterna visar nu flera dokumentärer och tv-serier om opioidkrisen i USA. Den kan kort sammanfattas med att familjeföretaget Purdue Pharmas i mitten på 90-talet lanserade det nya smärtstillande läkemedlet Oxycontin. Oxycontin är en opioid och starkt beroendeframkallande, men genom korruption lyckades Purdue Pharma få den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA att godkänna en etikett där det stod att bara en procent av användarna blev beroende.
I dramaserien "Dopesick" (åtta delar på Disney+) skildras hur Perdue Pharma driver igenom planen att ”omvärdera smärtans natur”. Med hjälp av aggressiv marknadsföring och rena lögner gör de mångmiljonvinster på människors smärta. Perdue Pharma inriktar sig först på gruvsamhällena i västra USA där de vet att många människor har långvarig smärta efter arbetsplatsolyckor. Michael Keaton spelar småstadsläkaren som med sina patienters bästa för ögonen, börjar skriva ut Oxycontin till en efter en i det lilla samhället. En av dem är den unga gruvarbetaren Betsy Mallum (Kaitlyn Dever), som snabbt utvecklar ett beroende.
Seriens namn "Dopesick" syftar på den abstinens som drabbar den som försöker sluta med opioider och är en del av varför de är så beroendeframkallande. På bara några år bryter en epidemi av läkemedelsberoende ut. Apotek rånas enbart på Oxycontin, prostitutionen ökar, dödssiffrorna i överdoser rusar i höjden. En halv miljon amerikaner har dött av oxycontinöverdoser på 25 år. Majoriteten av alla de som har dött har fått det utskrivet av en läkare som ville väl. I "Dopesick" återkommer mantrat från läkare som verkligen trodde på Oxycontin: "Ingen ska i dag behöva ha ont".
I "Mare of Easttown" (sju avsnitt, HBO Max) skildras opioidkrisen från ett helt annat perspektiv. Mare, spelad av Kate Winslet, är en småstadspolis utanför Pennsylvania som försöker lösa ett antal mord på väldigt unga kvinnor. Hos ett par av dem var opioidmissbruk det som ledde dem in i prostitution och till följd av det död.
”Mare of Easttown” handlar också om Mares skadade förmåga att hantera både sig själv och sina relationer på grund av den obearbetade sorgen efter sin sons självmord. Mare lever med sin mamma, sin dotter och sin döde sons pojke som hon ständigt oroar sig för. Finns det en risk att hennes barnbarn har den där genen som gör att även han en dag kommer att ta sitt liv?
När hon stjäl tillvarataget heroin på polisstationen och placerar det på en person hon vill röja ur vägen, tvingas hon av sin arbetsgivare att gå i terapi. Där i terapirummet öppnas dörrarna till all ackumulerad smärta. Smärtan som antingen tar en människa framåt eller djupt neråt.
På soffan vrider sig sambon hit och dit. Jag letar efter migränmediciner, tittar på en ask med Alvedon som flinar hånfullt mot mig. Alvedon har aldrig hjälpt någon som har riktig smärta. Hade jag haft något farligt starkt som hjälpte honom bort från smärtan snabbt, hade jag förmodligen gett det till honom.