– Det fanns mer att berätta, men det är ett riskfyllt projekt, säger Aliette Opheim.
Hon har återigen klivit in i karaktären Eva Skoog, baserad på Knutbyförsamlingens Åsa "Kristi brud" Waldau. Lustfyllt och svårt är de första orden skådespelerskan beskriver arbetet med. Från början var hon skeptisk till en andra säsong av "Knutby". Den första från år 2021, landade bra – så varför utmana det?
– Det är ändå personer som funnits och man känner till förlagan av historien. När vi hade gjort det en gång så ville jag kanske inte sabba det, förklarar hon.
År 2004 riktades blickarna mot det idylliska samhället Knutby utanför Uppsala. I Filadelfia-församlingen hade en ung kvinna skjutit en annan till döds i en härva med mängder av manipulation, våld och sektliknande inslag.
TV4:s serie "Knutby" är en fiktionaliserad version av händelserna runt mordet. Den fristående uppföljaren "Knutby – Kristi brud" med premiär tisdag den 18 februari, kretsar kring församlingen efter mordet, fram tills att ytterligare tre församlingsmedlemmar åtalas för misshandel och sexuellt utnyttjande.
En av dem som senare åtalas är den nya Knutbypastorn som i serien kallas för Örjan och spelas av skådespelaren Alexander Jubell. Han tycker att "skräckblandad förtjusning" är ett slitet uttryck, men bäst ringar in hans inställning till serien.
– Jag hade sett första säsongen och tyckte att den var väldigt bra. Att då ansluta till ett befintligt gäng som kunnat balansera att göra drama av verkliga händelser kändes lite svårt, säger han.
– Människorna i församlingen tror så mycket och lever i en så akut situation hela tiden. Jag läste någonstans att en medlem beskrev upplevelsen av Knutby som att alltid ha ett pistolhot mot sig. Att om Jesus inte kommer så innebär det ett evigt liv i helvetet för en själv och alla man älskar. Och om saker är fel när Jesus kommer, slutar det på samma sätt, fortsätter han.
Att vara och göra rätt illustreras i princip i alla seriens scener. Frukosten ska vara perfekt, middagarna likaså.
– Om det så är att diska fel innebär det död för alla du älskar. Det är en extrem situation som skapar väldigt mycket dramatik, vilket är otroligt roligt att spela.
Aliette Opheim instämmer.
– Det finns inga scener som är tråkiga att göra och serien blir därför väldigt lyxig för oss att medverka i, säger hon.
Men som de båda varit inne på är berättelsen om Knutby inte helt enkel att ta sig an. Det finns en verklighet att förhålla sig till.
Hur ser ni på att göra underhållning av en tragedi som inträffade relativt nyligen?
– Jag tycker mest att det känns jobbigt i efterhand, när vi är i arbetet med serien tillåts vi att frisera kronologin av händelser och handlingen i sig. Och det är ju ingen som vet exakt hur det gick till där och då, några få kanske, om ens det. Det finns så många versioner av sanningen, säger Aliette Opheim.
I årets säsong spelar hon inte bara huvudkaraktären Kristi brud, utan är också en av de exekutiv producent. Därför har hon varit involverad även i efterarbetet.
– Det är ju en hårfin gräns och det är knivigt, det är människors liv och människors trauman. Folk har farit väldigt illa. Och sen har vi tagit oss friheter att gjort drama och underhållning av det. Jag vet inte. Är det kanske too soon?
Samtidigt lämpar sig dramat för att skildra svåra händelser, anser hon. Särskilt i serieformatet kan man som tittare få större förståelse för karaktärernas handlingar och emotionella resa, eftersom de får stort utrymme. Det sätter hon i relation till nyhetsbevakningen av Knutby, som hon anser kunde bli kort och kontextlös. Inte sällan har hon hört medlemmarna beskrivas som galna.
– Det är ju lite dramats kraft att försöka sätta sig in i människors liv, det finns något där som går bortom sensationen och löpsedlarna. I drama finns det något att spegla sig i, säger Alexander Jubell.
– Jag håller med, men jag tycker också att det blir lite förmätet att sitta och säga att vi kan försöka förstå och förmedla den här historien och att "vi gör det begriplig", säger Aliette Opheim och tittar på sin kollega.
– Nej men det är ju ett försök, argumenterar han, och fortsätter:
– Vi försöker ju komplicera det eller göra något mångfacetterat. Sen hur det blir är ju en annan sak.
– Ja det är sant. Det är ett försök, säger Aliette Opheim.