1918 Ingmar Bergman föddes på Akademiska sjukhuset i Uppsala den 14 juli. Familjen flyttade till Stockholm när han var två år. Han växte upp i ett hem präglat av faderns auktoritet och tungsinne. Uppväxten har skildrats bland annat i filmen ”Den goda viljan” (1991), efter Bergmans bok med samma namn.
1920-tal Den mycket unge Ingmar Bergman köpte en kinematograf av sin bror för hundra tennsoldater. Kinematografen hade brodern fått i julklapp och med den började Ingmar Bergmans livslånga besatthet av rörliga bilder.
1928 Dörren till maskinrummet på Slottsbiografen i Uppsala stod öppen och den då tioårige Ingmar Bergman tog mod till sig och klev in. ”Jag blev inte utkastad, tvärtom. Det var rent upphetsande första gången jag hörde en projektor i gång”, berättade han för UNT i en intervju 1998.
1943 Efter sporadiska studier vid Stockholms högskola hade Ingmar Bergman sökt sig till teatern. 1943 slog han igenom som regissör på Dramatikerstudion. Han engagerades som manusförfattare vid Svensk Filmindustri och blev året därpå chef för Helsingborgs stadsteater.
1943 Det har funnits åtskilliga kvinnor i Ingmar Bergmans privata liv och han var också en ypperlig kvinnoskildrare. Han gifte sig första gången 1943 med Elsie Fisher och sedan var han gift ytterligare fem gånger, bland andra med pianisten Käbi Laretei och journalisten Gun Hagberg. Flera av Ingmar Bergmans barn har valt ett konstnärligt yrke, som Mats Bergman, skådespelare, Eva Bergman, regissör och Linn Ullmann, författare.
1944 Filmkarriären inleddes med manuset till ”Hets”, där Stig Järrel spelar sadistisk latinlektor. Den egna regidebuten skedde i ”Kris” 1946.
1956 Komedin ”Sommarnattens leende” hade stor framgång i Cannes men sågades av Dagens Nyheters chefskritiker Hanserik Hjertén som i ett öppet brev undrade om Bergman avsiktligt gjorde pornografi eller om han bara misslyckats med att göra något annat.
1960 Det stora internationella genombrottet kom med Oscarsbelönade ”Jungfrukällan”. Samma framgång och belöning rönte ”Såsom i en spegel” året därpå.
1963–66 Ingmar Bergman var chef för Dramaten i Stockholm, som under decennier blev hans andra hem. Till 60-talets konstnärliga framgångar hörde hans uppsättningar av Weiss ”Rannsakningen” och Ibsens ”Hedda Gabler”. Efter chefstiden på Dramaten har Bergman gjort ytterligare ett 20-tal uppsättningar där.
1971 Ingmar Bergman gifte sig med sin sjätte hustru Ingrid von Rosen. Äktenskapet varade fram till hennes död i maj 1995.
1974 De många tv-föreställningarna har starkt bidragit till Bergmans internationella berömmelse. Mest uppmärksammad blev kanske
”Scener ur ett äktenskap”, 1974.
1976 Mitt under en repetition hämtades Bergman av polis misstänkt för skattebrott. Föga substans fanns i misstankarna och åtalet lades ner. Men Bergman var så förorättad att han och hustrun Ingrid lämnade landet och slog sig ner i München.
1981 Ingmar Bergman kom hem till Sverige igen för att regissera sin sista stora filmsatsning, Fanny och Alexander, som också gjordes i tv-version. Den frodiga släktberättelsen kammade hem bland andra fyra Oscar.
1987 Efter att ha lämnat det praktiska filmarbetet sammanfattade Ingmar Bergman sina åsikter om och minnen av detsamma i två memoarvolymer, ”Laterna Magica” (1987) och ”Bilder” (1990).
2002 Stiftelsen Ingmar Bergman bildas av Svenska Filminstitutet, Dramaten, Svensk Filmindustri och Sveriges Television i samråd med Bergman, som donerade det mesta av sin konstnärliga kvarlåtenskap dit, samt rättigheterna till alla hans manuskript. 2007 inkluderades stiftelsens arkiv på Unescos Världsminneslista.
2007 Ingmar Bergman går bort. Året därpå instiftas Ingmar Bergman-priset på Uppsala Internationella kortfilmfestival. Hans sommarhus på Fårö blir centrum för två stiftelser med uppgift att förvalta hans kvarlåtenskap. Varje sommar hålls också en filmfestival här.