Kristina Arnerud Mejhammar är faktiskt den första på Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet som blir doktor på en avhandling om serier.
– Totalt i Sverige har det väl skrivits ett halvdussin avhandlingar som utgår från serier. Det har varit lite trögt, åtminstone tidigare. Men under 2000-talet har forskningen tagit fart och bedrivs nu inom flera olika ämnesområden, säger Kristina Arnerud Mejhammar.
Att det akademiska intresset tidigare var svalt hänger ihop med den låga status som serierna länge hade jämfört med andra konstnärliga uttryckssätt. Det dröjde ända till 1970-talet, ja kanske till och med en bit in på 80-talet innan det fanns ett bredare serieutbud riktat till vuxna läsare.
Kristina Arnerud Mejhammar har avgränsat sin avhandling "Självsyn och världsbild i tecknade serier: Visuella livsberättelser av Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen" till perioden 1965–2015. Under dessa 50 år har både serierna och synen på dem utvecklats enormt.
I fokus står de fyra välkända serieskaparna Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen. Enligt Kristina Arnerud Mejhammar kan deras verk ses som värdefulla samtidsskildringar. Inte minst av 80-talet, det decennium då kvartetten debuterade som vuxenserieskapare.
Hon anser att Torudd, Lundkvist, Grähs och Pirinen i hög grad använder sig av egna erfarenheter, utan att skildringarna kan betecknas som strikt självbiografiska. Snarare skildrar de fyra tecknade alter egon som brottas med frågor kring identitet, relationer, uppväxt och sökandet efter mening i ett samhälle som förändras. I berättelserna finns plats för mycket humor men också allvar, samhällskritik och självreflektion.
– Alla fyra använder serierna för att återge hur de ser på omvärlden. När de berättar om egna upplevelser och erfarenheter så har seriemediet en enastående förmåga att ge oss en inblick i vardagsliv under en viss tidsperiod, säger Kristina Arnerud Mejhammar och tar Cecilia Torudd (född 1942) som första exempel.
Hon är kanske mest känd för sina omkring 500 seriestrippar om "Ensamma mamman" som första gången dök upp i Dagens Nyheter 1985.
– Det är ingen självbiografisk serie, men mycket av det Cecilia Torudd själv har upplevt som frånskild mamma kommer förstås till användning i den fiktiva berättelsen, säger Kristina Arnerud Mejhammar.
Ulf Lundkvist (född 1952) kallas också "samtidsarkeolog" och kan betecknas som en skicklig skildrare av strukturförändringar.
– Hans figurer betraktar ofta samhället på humoristiskt sätt. I berättelserna skildras hur Sverige förändras i stort som smått – det kan vara motorvägar som breder ut sig eller hamburgare som konkurrerar ut varmkorv.
Gunna Grähs (född 1954) berättar mycket om sin uppväxt på den västmanländska landsbygden men även om den livsresa i riktning mot ett uppvaknade som hon påbörjar i tonåren.
– Hon blir oppositionell, börjar på Konstfack, blir radikal och får en större medvetenhet om hur det ser ut i världen.
Joakim Pirinen (född 1961) utgår även han oftast från sig själv, även om han gör det på väldigt olika sätt, menar Kristina Arnerud Mejhammar. Skildringarna av Stockholmsmiljöer, allt från äldrevården till krogen, ser hon som en av hans främsta förtjänster.
Kristina Arnerud Mejhammar arbetar till vardags som museilektor på Norrköpings konstmuseum.