Ole Forsberg spelar Uppsalaprofessorn som en sen kväll får besök av en soldat och en student på jakt efter brännvin. Där har ni upptakten i "Forna dagar".
Högst upp i Vasaborgen, den äldsta delen av Uppsala slott, repeteras "Forna dagar", ett nyskrivet kammarspel som utspelar sig under Karl XI:s tid på tronen. Från högtalarna hörs en instrumentalversion av The Doors "Riders on the storm" när de tre skådespelarna Ole Forsberg (professorn), Christoffer Rigeblad (studenten) och Joel Schmidt (soldaten) spelar upp öppningsscenen. Tid och plats: en midsommarnatt i Uppsala 1690.
Skådespelarna vänder ut och in på undflyende begrepp som svenskhet och nationell identitet. Torrt och tråkigt? Absolut inte, här finns plats för humor och replikerna levereras med gott humör.
– Det är ju teater vi sysslar med och det ska förstås vara underhållande även om temat är allvarligt, säger Dennis Sandin, regissör.
Han får medhåll av skådespelaren Ole Forsberg:
– Absolut, dialogen svänger. Så här mycket galenskap har jag väl sällan kläckt ur mig på en teaterscen, ler han.
Ole Forsberg gör den kufiske professorn som visar sig ha en oroande demagogisk potential.
Dramatikern Joakim Sten (till vänster) har skrivit manuset till "Forna dagar", pjäsen som regissören Dennis Sandin satt tänderna i.
Pjäsförfattaren Joakim Sten hoppas att föreställningen ska få åskådarna att fundera kring de teman som gestaltas. Enligt honom är idén om vad svenskhet innebär väldigt vag och oformlig.
– Därför är den på många sätt livsfarlig. Vi kan göra svenskheten till nästan vad vi vill och så har vi alltid gjort. Ofta har den fungerat som ett gemenskapsbildande verktyg. Det leder inte sällan till ett visst mått av exkludering och mytologisering. Just under 1600-talet formades också mycket av myten om svenskheten. En hel del av det vi känner igen från 1800-talets nationalromantik kommer ursprungligen från det århundradet, säger han.
Dennis Sandin har hittat en mycket speciell plats för Kompani ad hocs första pjäs – Vasaborgen, den äldsta delen av Uppsala slott.
Enligt honom hade skapandet av svenskhet en tydlig funktion under stormaktstiden. Det gällde att mobilisera och stärka andan i den svenska krigsmakten så att soldaterna kände sig jämbördiga med germaner och andra motståndare på slagfältet.
– Nationalism och politiska ambitioner gick hand i hand precis som under senare århundraden. Men efter andra världskriget hände något. Tiderna hade förändrats och den nationella retoriken tonades ned. Det var förstås bra på ett sätt men samtidigt lite farligt – det som göms i snö kommer upp i tö. Det har vi börjat se på senare år, säger Dennis Sandin.
Joakim Stens nyskrivna pjäs "Forna dagar" utspelar sig under stormaktstiden och tar upp ämnen som svenskhet och nationell identitet.
Joakim Sten fyller i:
– Vi ser tiden som linjär och tror ofta att galna idéer plötsligt uppkommer för att sedan försvinna helt och hållet. Men i själva verket dyker de upp igen, kanske många år senare och i annan skepnad. Om publiken vill hitta blinkningar till vår tid kommer den att hitta dem i "Forna dagar".
Dennis Sandin är Uppsalabo sedan flera år och har satt upp flera pjäser på Uppsala stadsteater. "Tolvskillingsoperan", "Måsen", "Väninnan" och nu senast "Pelle Svanslös" i teatertältet i Gottsunda är några av dem.
Nu är han alltså aktuell med sin nystartade och projektbaserade teatergrupp som fått det passande namnet Kompani ad hoc. Planen är att fortsätta borra i ämnen och teman där det går att hitta paralleller mellan historia och samtid.
Nästa år ska han regissera ännu en pjäs av Joakim Sten. 2023 är det nämligen 500 år sedan Gustav Vasa besteg tronen och Sverige "skapades". Där har ni utgångspunkten för manuset. Men den pjäsen ska faktiskt inte sättas upp i Vasaborgen. Vilken lokal det blir är ännu inte helt bestämt.