Under en repetition av "Shunon från Monte Cristo" på Uppsala stadsteater.
Vi ska träffas före nio på morgonen. Lite senare än så kommer han in genom Stadsteaterns personalingång, med andan i halsen. Vi ska sitta i lilla foajén men det visar sig att drygt 400 fjärdeklassare är på ingång för att se "Pelle Svanslös". Vi sätter oss i Bistron bredvid Intiman.
– Går det bra här? Ska jag sitta mitt emot dig i stället? Jag byter stol, säger Yoel Escanilla och sätter sig närmast fönstret.
Han är född och uppvuxen på en gård i Ekeby kvarn, en gård där föräldrarna invigde sin verksamhet samma dag som han föddes. De bodde i ett stort hus, inrättade en konservatorsateljé, gallerier, drev konstbiennaler och festivaler. Konstnärer från hela världen bodde hos dem, året runt.
– Det var en jävligt brokig uppväxt. Pappa (Luciano Escanilla, Uppsala kommuns konservator) byggde om både ladan och kvarnen till konstgallerier, vi drev kafé på sommaren. Folk i Storvreta betraktade oss från sidan och trodde vi var jätterika men sanningen var att det ofta var svåra tider, säger han och skrattar åt minnena som ändå verkar mest ljusa.
– Det var speciellt men samtidigt en fantastisk och väldigt berikande uppväxt som jag är glad och tacksam för.
Men han längtade efter att vara som sina klasskompisar som bodde i välordnade kedjehus och åkte på skidsemester på sportlovet. Han kände sig utanför. Än i dag 33 år gammal, gör han det.
– Ja, jag har alltid sett mig som en outsider, till hundra procent men nu är det en styrka. Tidigare ifrågasatte jag nästan min egen identitet eftersom jag kan anpassa mig i så olika rum, nu inser jag att det är min identitet. Jag kan skifta språk, lingo, sociala koder och jag är stolt över det, säger han och blickar ut genom fönstret.
Inèz Cherif och Yoel Escanilla repeterar en ömsint scen i pjäsen "Shunon från Monte Cristo". För regin står Affe Ashkar.
Yoel Escanilla började rappa redan som tioåring, som Yoel Ismo, och skrev sina egna låtar. I tonåren bildade han en rapgrupp med några barndomsvänner men fortsatte sedan på egen hand, höll workshops och skrev musik.
Med en roll i pjäsen "Min mamma" 2021 debuterade han på teaterscenen. För regin stod Gottsundas Affe Ashkar, liksom i hip-hop-musikteatern "Bra där!" skriven av medlemmar från rapgruppen Labyrint. Yoel skrev titelspåret till pjäsen och spelade en huvudroll. Ashkar regisserar även "Shunon från Monte Cristo" på Stadsteatern med premiär 8 mars, där Yoel gör rollen som Fernand. En klassisk hämndhistoria där en kille blir förrådd och dömd för något han inte gjort.
En scen från "Det handlar om demokrati" som gästspelar på Regina på onsdag 5 februari.
Pjäsen "Det handlar om demokrati" spelas av Teater Tage Granit, som turnerar runt i landet med uppsättningen. Här tackar ensemblen publiken i riksdagen. Yoel Escanilla bugar i blå skjorta närmast kameran.
Men innan dess, 5 februari, spelar han med Teater Tage Granit på Reginateatern i "Det handlar om demokrati" i samband med Reginas 20-årsjubileum. En föreställning som även är på turné runt om i landet, om fyra personer som är inlåsta i ett rum utan att veta varför. En allsmäktig AI ställer dem till svars för att 15-årige Samir har skjutit en jämnårig pojke. Yoel spelar Samirs pappa.
Han har själv barndomsvänner som befunnit sig i kriminalitet och missbruk.
– Vilken kraft hade kulturen haft om jag varit ung i dag? Riskerna är helt annorlunda nu. Jag gjorde allt för att sticka ut och var allmänt stökig, men det var mest tonårshyss. En nära vän som begick självmord i tonåren sa till mig: "jag har inte det du har, du har ju musiken". Den och kulturen har varit min räddning, där hör jag hemma.
Yoel Escanilla med sin pappa, konservatorn Luciano Escanilla, under restaureringen av pumphuset över S:t Eriks källa. Yoel vill gärna föra sin pappas yrke vidare och ser till att vara med honom på jobb så ofta det går.
Yoel Escanilla har en dubbel kandidat i sociologi samt medie- och kommunikationsvetenskap och skrev sin C-uppsats i sociologi om identitetssökande när det kommer till etnicitet och kulturell tillhörighet. För den tilldelades han Uppsala kommuns uppsatsstipendium. Med en fot i Haparanda där hans mamma är född och där han tillbringade många långa somrar med mormor, och en fot i Chile som hans pappa flydde från på 1970-talet, känner han sig aldrig helt hemma någonstans.
– Jag kommer alltid att få frågan varifrån jag kommer. Jag tar inte illa vid mig, jag är stolt över mitt ursprung, men jag påminns ständigt om att jag avviker från normen, säger han.
Förutom att Yoel Escanilla är aktuell i två pjäser, skriver han på ett filmmanus. Musiken är hans trygghet som han alltid återvänder till.
Det går bra för Yoel Escanilla nu. I höstas fick han Uppsala kommuns fortbildningsstipendium för kulturarbetare och han vill fortsätta på alla vägar han valt. Han vill bemästra allt: skådespeleri, regissera, skriva, producera, musik, göra film, och ha en familj. Det där med familj är inte på gång men en film är i manusskrivarstadiet.
– Det är en historia om min far och hans flykt från Chile till Sverige, säger Yoel Escanilla och blickar ut genom fönstret, igen.
Samtidigt som han repeterar "Shunon från Monte Cristo" på Stadsteatern är han vissa dagar ute på turné med Teater Tage Granit och spelar "Det handlar om demokrati".