– Jonas! När vill du att ljuset går upp på Axel? Ljussättaren Pontus Eklund ropar mot stora scenen från ljusbordet bakom sista stolsraden.
Det är förmiddag måndagen efter alla helger och repetitionen av föreställningen "Julius Caesar" ska strax börja. Shakespeares drama i en modernare tappning. Den romerska fältherren och statsmannen mördades den 15 mars år 44 före Kristus vid ett senatssammanträde i Pompejus teater. Ett sextiotal sammansvurna senatorer låg bakom dådet.
Axel Morisse spelar Caesar och det är ljuset på honom som det talas om ovan. Jonas är Jonas Österberg Nilsson, regissör och den som bearbetat originalmanus. Shakespeares drama är lite svårtillgängligt för vår tid, enligt regissören, dels beroende på språket dels på kännedomen om människorna och detaljerna runt händelsen.
– Shakespeares samtid hade en enorm allmänförståelse för händelseförloppet kring Julius Caesar. Alla kände till varenda figur som var inblandad i dådet. I dag har vi inte alls på samma sätt den kontakten med de olika figurerna, därför har jag skalat ner det till fyra konspiratörer i föreställningen. Publiken får lättare att hänga med i vem som gör vad och vem som säger vad till vem, säger regissören.
Dramat innehåller många sidoberättelser. För att få fram det på scen vill regissören att publiken ska få närkontakt med skådespelarna. Därför följer en närgående kamera skådespelarna under hela föreställningen som ett sätt att komma in i psykologin mellan karaktärerna på en stor scen. Små rörelser i kameran blir stora på filmduken, det syns mycket väl om en skådespelare lyfter ett ögonbryn.
Det var så filmfotografen Andrea Grettve kom in i bilden.
– Som kameraoperatör på scen måste du vara väldigt organisk. Jag vill ha en dokumentärkänsla men jag måste också veta vilket nästa moment i föreställningen är utan att tänka på det i förväg. Det ska kännas som att bilden bara blev, känslan ska vara som musik, vara musikalisk, säger hon.
Andrea Grettve har en masters i cinematography från The London film school. Hon kan reglerna för film men säger att hon tycker om att bryta mot dem när hon filmar teater.
– I en film klipps övergångar in efteråt, man lägger kanske in en fågel som kommer inflygande, i teater måste du själv tänka ut övergångarna, det är väldigt kul. Det blir långa tagningar, det måste finnas bågar, övergångar, man får hitta utrymmena, andhämtningen för publiken med kameran, zooma in och zooma ut, säger Andrea Grettve som regisserar kameraoperatören tillsammans med Jonas Österberg Nilsson.
Mattias Hök är kameraoperatör för "Julius Caesar" och den som följer skådespelet med kamera på nära håll i de två timmar och fyrtio minuter som föreställningen pågår. Han arbetar tätt ihop med Andrea Grettve som följer hans filmande på de tre filmskärmarna.
– Det är en rolig utmaning. Det är ett nytt koncept som är ganska unikt. Utmaningen är att klara av att hålla fokus, säger Mattias Hök.
Med en kamera som väger sex kilo plus ett aggregat som sitter fastspänt runt hans kropp och som kameran fästs på, väger utrustningen drygt tio kilo. Och ja, han tränar, även om det handlar mer om teknik snarare än styrka, enligt honom.
– Jag har speciella övningar som jag gör. Det svåraste är att inte fastna i en kameravinkel utan att vara i ständig rörelse, säger han.
Föreställningen har premiär 28 januari.