Teater
Sally
Reginateatern
Av: John Fiske
Vem var Sally Bauer? Kesselofski & Fiske (Paul Kessel och John Fiske) försöker tillsammans med Uppsalas Fria Teater (Andrea Geurtsen och Mats Tielman Lindberg) att svara på frågan med ”Sally”, med premiär på Reginateatern, om den ihärdiga simmerskan som 1939 blev den första skandinav att simma över engelska kanalen. För någon som jag som har idrottshistoria som den vidaste av alla kunskapsluckor så är det ett fascinerande människoöde med en kvinna som slog många rekord under 30-talet och sopade banan med motståndarna, både kvinnor och män.
Pjäsen ska vara baserad på Bauers självbiografi ”Kattegatt, Ålands hav, kanalen” men tar sig givetvis egna friheter. För om den naiva Sally Bauer själv blev glad åt att få gratulationer av självaste Adolf Hitler, så understryks det redan i föreställningens prolog att Europa är under stark politisk turbulens. Detta kommer att löpa som en undertext föreställningen igenom.
Bauer själv bryr sig dock bara om sin idrott. Vi får följa henne, spelad av Andrea Geurtsen, under de förberedande veckorna inför simturen över engelska kanalen. Med sig har hon sportjournalisten Lennart Nordström (Mats Tielman Lindberg) som sin lojale följeslagare. Hon konfronteras med misstro och en enorm portion sexism från agenter, sjökaptener och andra de möter vid den engelska kusten, samtliga spelade av Kessel och Fiske. Tvåspråkigheten arbetas in på ett briljant sätt. Mest lysande var Paul Kessel som den judiske flyktingen som varnar för samtidens aningslöshet och sedan bryter ut i klezmersång. Även en kärlekshistoria arbetas in, även om utfallet inte är det förväntade.
Samarbetet mellan Kesselofski & Fiske och Uppsalas Fria Teater känns som ett genuint och ömsesidigt utbyte av nytt blod för båda grupperna. De förstnämndas svärta och humor med de andras mer mjuka allmänmänskliga utblick ger i kombination en föreställning som varvar musik och teater med både värme och politisk kommentar. I tillägg givetvis Geurtsens och Tielman Lindbergs kreativitet vad gäller att inkorporera ljus och videoprojektioner för att med en handvändning förvandla scenen från hamn till biosalong till ett tjockt, trögt hav.
Simturen blir så småningom äntligen av och kort därpå bryter andra världskriget ut. Slutridå. Vad detta ska säga om vår samtid är inte uttalat, utan tvärtom är en uppmaning till eftertanke i en tid av kändiskult, vilka slutsatser du är må dra.