I 70 år har Dramaten haft rättigheterna till Nobelpristagaren Eugene O'Neills drama om en dysfunktionell kärnfamiljs sönderfall. Nu spelas den i en landsomfattande turné, och Grynet Molvig som gestaltar Mary Tyrone känner av förväntningarna.
– Jag är skräckslagen. Nej, jag tycker det ska bli spännande och roligt och lustfyllt. Men det är ju en tung pjäs och en av världsdramatikens tyngsta kvinnoroller, säger hon.
Egentligen kände Grynet Molvig sig klar med att turnera, men hon kunde inte tacka nej till pjäsen om en teaterfamilj som – märkt av beroende, medberoende och alkoholism – söker svar på varför livet blev som det blev under ett dygn 1912.
– Det är psykisk ohälsa med stora bokstäver – och är det något som det blir mer och mer av i Sverige är det ju psykisk ohälsa, säger Grynet Molvig, som tror att många kommer att känna igen sig.
Krister Henriksson framhåller också att temat kring beroende är viktigt att spela runt om i landet. Han kallar dramat "en av de bättre pjäser som har skrivits över huvud taget".
– Den är en föregångare till Norén och alla som kommer sen.
I regissören Eva Dahlmans version är den nedskuren till lite mer än två timmars speltid. Och trots misären tycker Krister Henriksson att pjäsen framför allt är en mycket stark kärleksberättelse, om människor som ljuger för att bevara kärleken.
– Det handlar om den lilla familjen, den lilla människan och kärlek i mörkret. Jag håller med alla som säger att det är väldigt nattsvart nu men det lyser ett litet stearinljus och det är den här pjäsen.
"Lång dags färd mot natt" blev startskottet för den moderna psykologiska realismen. Pjäsen hade urpremiär på Dramaten 1956 med Inga Tidblad och Jarl Kulle i huvudrollerna och har sedan dess spelats på scener världen över.
I rollerna som sönerna i Riksteaterns uppsättning ses Alex Jubell och Tobias Aspelin.
"Lång dags färd mot natt" har premiär i Askersund 25 januari. Till CIK (Centrum för idrott och kultur) i Knivsta kommer den 21 februari, medan Joar Blå i Enköping gästas 23 februari.