I kulturens högborg på Uppsala stadsteater var stämningen första kvällen efter restriktionerna tagits bort en aning avvaktande. Ingen trängsel, inget högljutt sorl, mer stilla förväntan.
Teaterns vd Petra Brylander berättar att den stora scenen som rymmer 450 människor bara har 122 bokade biljetter den här kvällen.
– Vi brukar ju börja sälja höstens biljetter i februari, så att vi inte sålt slut på den korta tid vi vetat att vi får ta fulla salonger är inte konstigt. Men det är väldigt skönt att slippa bråka med vår publik om hur de får röra sig och istället bara bjuda in till en massa kul!
I vestibulen precis innanför entrén är ett ungdomsgäng samlade på golvet. De äter medhavda sallader och ropar glatt när nya kompisar ansluter till gruppen. De tillhör stadsteaterns ungdomsensemble, en satsning där teatern bjuder in ungdomar för att tillsammans skapa teater för en yngre publik. Premiär blir i maj nästa år. För Rhina Abdallah, 14 år, är det första gången hon går på teater.
– Det här ska bli så spännande. Jag älskar ju teater och som muslim vill jag stå på scen för att visa föräldrar som är muslimer att teatern är något bra för unga, inget farligt.
Manosh Rafat är 17 år och ser fram emot att se "Djur som hatar människor" på Stora scenen.
– Det blir en speciell connection med den fysiska närvaron mellan publiken och skådespelarna, det där som händer bara där och då i den sekunden.
En trappa upp i barserveringen sitter Ann-Mari och Tom Lundin och mumsar på räkmackor och dricker vitt vin. Det tillhör traditionen berättar Tom Lundin som inte vill kallas kulturkofta, eftersom han hatar uttrycket, samtidigt som han inser att han är en.
– Jag är ju miljöskadad, har aldrig haft en chans att komma undan teatern utifrån hur jag är uppväxt. Första gången jag var här var 1953 på "Tolvskillingsoperan".
Ut från bistron strömmar ett bubbligt kvinnogäng som laddar inför att se Staffan Göthes "Rann heter egentligen något annat". De är tidigare jobbarkompisar som hållit ihop genom åren tack vare regelbundet deltagande i kulturlivet. Gunnel Söder är gruppens teaterombud.
– Vi ser normalt en pjäs i månaden, så vi har längtat så efter att få komma tillbaka. Bara att hälsa på grabbarna i baren gör oss glada!