Regissören Carolina Frände återvänder ännu en gång till Uppsala stadsteater. Senast var det "Professor Bernhardi", nu handlar det om "Rosens namn".
Historien i korthet: En munk hittas död under mystiska omständigheter. Franciskanerbrodern William från Baskerville och hans unge adept Adso inleder en utredning, samtidigt som fler munkar dör. Vem är seriemördaren? Och vad är klostret för plats egentligen? Mest av allt framstår det som en labyrint fylld av gåtor, tecken, symboler, fanatism och konspirationer.
– Dramatikern Joakim Sten och jag följer Ecos intrig från början till slut, mordgåtan är stommen även i vår version. Däremot har vi förstås varit tvungna att stryka mängder av text och många karaktärer i boken, säger Frände.
Att balansera deckarintrigen med den mysticism och de filosofiska resonemang som också kännetecknar "Rosens namn" har varit en utmaning.
– Mystifierandet tillhör en egen atmosfär i berättelsen. Det gör att vi kan bibehålla laddningen som Eco bygger upp i den yttre handlingen, säger Carolina Frände.
I fjol satte hon upp Arthur Schnitzlers "Professor Bernhardi" på Uppsala stadsteater och valde att flytta pjäsen från 1912 till nutiden. Även i Ecos skildring av det medeltida klosterlivet hittar Carolina Frände trådar till nuet.
– "Rosens namn" handlar för mig om hur vi bygger berättelser om världen. Vad är fakta och vad är fiktion? Vad vet vi och vad tror vi oss veta? Just nu befinner vi oss i en sådan tid, säger Frände och lyfter termer som alternativa fakta och faktaresistens.
Hon exemplifierar med spekulationerna kring vad som kan tänkas inträffa när Trump tar över presidentposten. Ingen vet, vi kan bara skapa scenarier och konstruera ännu så länge fiktiva händelseförlopp.
Robin Keller och Beata Hedman försöker tyda tecknen.
Carolina Frände drar paralleller till 1300-talsmunkarna som ägnade mycket tid åt att tyda tecken i skyn och tänka på apokalypsen.
– Undergångsfunderingarna går också igen i vår tids största utmaning – klimatet. Nu lever vi i en tid där en flodvåg plötsligt sköljer in över en stad i Spanien. En sådan händelse hade på medeltiden varit ett tydligt tecken på att de yttersta dagarna är nära.
Carolina Frände har haft en scenversion av "Rosens namn" i tankarna i fyra fem år. Egentligen skulle den ha satts upp tidigare, men det är först nu som frågetecknen kring rättigheterna rätats ut.
Att publiken är med på tåget råder det ingen tvekan om. Samtliga föreställningar är slutsålda redan före premiären.
Jakob Fahlstedt och Magdi Saleh går i närkamp med varandra.