Malin Tangvard (i bakgrunden) och Shada Saulhav i en scen i pjäsen.
I slutet på 2020 larmades polisen till en lägenhet i Göteborg. I bostaden påträffades en 60-årig kvinna död. Att polisen var på plats berodde på att ett våldsbrott inledningsvis inte kunde uteslutas.
Kvinnan var Johanna Emanuelssons mamma, som arbetade som undersköterska på ett demensboende. Hennes bortgång kom att bli sista kapitlet i en högst verklig berättelse som inleddes flera år tidigare.
Det började med att hon skadades allvarligt under ett arbetspass. Tvättstugan låg i mörker och en trasig tvättmaskin läckte vatten. Lårmuskeln slets av och en nedåtgående spiral med vårdköer, misslyckad operation, starka tabletter, sjukskrivning och utförsäkring följde.
– Alla som var delaktiga i processen gjorde sitt bästa, men det slutade med att mamma dog. Problemet var att ingen hade något helhetsansvar. Det fanns inte någon som kunde ställas till svars, trots att väldigt mycket gått fel, säger Johanna Emanuelsson.
Hon menar att mammans död egentligen kan ses som ett brott. För henne och samarbetspartnern, pjäsens regissör Helena Sandström Cruz, handlar det om ett mycket vanligt brott som sällan uppmärksammas.
De två beskriver pjäsen som "ett true crime-drama från ett Välfärdssverige på fallrepet".
– Visst, "Ett svenskt brott" är en känga mot dagens samhälle. Det är folk som utförsäkras, dör på grund av jobbet, unga som mår piss bara för att ta några exempel. Man kan kalla det för en kollaps som pågår i det tysta. Hur länge dröjer det innan allt brister?
Hon kan inte heller komma ifrån att hennes mammas öde var djupt orättvist.
– Min mamma slet i vården under hela sitt yrkesliv och gjorde precis allt för mig och min syster. När hon behövde stöd efter olyckan svek samhället totalt. Det känns fruktansvärt. Vad är ett människoliv egentligen värt?
Dramatikern Johanna Emanuelsson ligger bakom manuset till "Ett svenskt brott". Tidigare har hon bland annat dramatiserat "Pennskaftet" av Elin Wägner för Uppsala stadsteaters räkning.
Johanna Emanuelsson tycker ändå inte att hon skrivit "Ett svenskt brott" strikt utifrån de egna känslorna efter mammans död.
– Jag har försökt att släppa taget om min egen berättelse för att se vart manuset skulle ta vägen. Målet är att pjäsen ska upplevas som allmängiltig och inte enbart kännas angelägen för dem jag skildrar – arbetarklassens kvinnor. Även om du befinner dig högre upp på samhällsstegen riskerar du att råka illa ut när systemet inte fungerar, säger hon.
"Ett svenskt brott" utspelar sig ändå på ett demensboende, alltså samma sorts arbetsplats som Johannas mamma befann sig på under hela sitt yrkesliv. Publiken får följa hennes alter ego, undersköterskan Majken, och kollegorna i det dagliga arbetet. Majken har arbetat 35 år i vården men ger fortfarande allt på jobbet, trots ständiga nedskärningar och personalbrist.
På lördag 1 februari är det premiär på "Ett svenskt brott" av Johanna Emanuelsson och i regi av Helena Sandström Cruz.
Samtidigt är allt inte bara mörker, det finns också plats för humor och värme på demensboendet i "Ett svenskt brott". Både i personalgruppen och mellan de anställda och de boende.
Målet har varit att få in så mycket realism som möjligt, även om det handlar om en fiktiv berättelse på en teaterscen. I likhet med sin mor och syster har Johanna Emanuelsson själv erfarenhet från jobb i vården. Dessutom har ensemblen och regissören Helena Sandström Cruz besökt demensboenden i Uppsala och träffat personal under repetitionsperioden.