Loran Batti står för manus och America Vera-Zavala regisserar. På lördag 15 oktober har "Sehol" premiär på Gottsunda Dans & Teater.
I tonåren var Gottsundabon Loran Batti en av landets mest lovande boxare. Året innan han fyllde 20 lade han ned karriären och började utbilda sig inom film och drama.
Vid fyllda 27 har det börjat lossna på allvar. För ett par år sedan vann han tävlingen "Ortens bästa penna" och sedan i fjol jobbar han med sin långfilmsdebut, dokumentären "G", uppbackad av SVT och Filminstitutet.
Filmen utspelar sig i Gottsunda, och kopplingen dit är också tydlig i beställningsverket "Sehol" med premiär på Gottsunda Dans & Teater (GDT) på lördag 15 oktober.
– Sehol är ett kurdiskt ord som betecknar en plats där solen aldrig lyser och det råder ständig frost. Det är där jag låter mina tre karaktärer mötas, berättar Loran Batti.
De tre männen representerar olika generationer men har några saker gemensamt. De kommer från Gottsunda och har alla blivit mördade. Nu sitter de fast i Sehol. Att de inte kommer vidare till slutstationen, dödsriket, beror på att de inte har försonats med sitt förflutna.
– Om det handlar om gängkriminalitet? Nej, snarare om brödraskap, kärlek, gemenskap och arv, säger Loran Batti.
Regissören, teaterchefen America Vera-Zavala, fyller i:
– Fokus ligger på de trauman som männen gått igenom, men också förlåtelse och försoning.
Petter Roman, Ibrahim Faal och Andy Esteche spelar män från tre olika generationer. Gemesamt för dem är att de lämnat jordelivet på ett våldsamt sätt och har många olösta konflikter i bagaget.
Pjäsens koppling till Gottsunda är viktig för manusförfattaren.
– "Sehol" är min första teaterpjäs. Att få debutera som dramatiker på hemmaplan och inkludera platsen känns fint. Många av dem som kommer att se pjäsen kommer härifrån. För dem blir "Sehol" säkert extra intressant i och med den kopplingen, säger Loran Batti.
Även om pjäsen skulle kunna kallas mer poetisk än realistisk är autenticitet viktig för honom. Det måste kännas äkta.
– Jag har sett så många skildringar av orten på film och i tv-serier. Det mesta är riktigt dåligt. Det är alltid någon utomstående svenskfödd som står bakom produktionen. Jag vill att det ska vara bra skit, content från orten till orten. Då läggs en bra grund, sen kan utomstående få komma in, säger Loran Batti.
Men blir det automatiskt bättre om en person från förorten skildrar förorten?
– Det behöver inte bli bra bara för att en person från orten ligger bakom verket. Det finns många konstnärer från orten som jag tycker har tappat det lite. Jag tror det beror vem man ser som målgrupp. För mig är det arbetarklassen i förorten.
America Vera-Zavala vill att stjärnor från Gottsunda även ska tändas i Gottsunda, precis det som nu sker i Loran Battis fall.
America Vera-Zavala håller med om att en konstnärs bakgrund har betydelse och att det är viktigt vilka människor man får se på en teaterscen. Men hon är lite skeptisk till termen autenticitet.
– Min resa från treårig invandrarflicka till min position idag har mest handlat om andras krav på autenticitet. Först skulle jag vara svensk, på 90-talet fick jag rollen som svartskalle och sedan dess har jag tilldelats flera olika roller som jag gått in och ut i. Så det där med äkthet känns mest som en konstruktion.
America Vera-Zavala fick tips om Loran Batti av en bekant redan när hon tillträdde som chef för GDT i fjol. Efter att teatern beviljats stöd från Författarfonden och Kulturrådet fick Loran i uppdrag att skriva en platsspecifik pjäs.
– Det är över tio år sedan GDT fick det stödet, så det här känns stort och viktigt – nyskriven dramatik av en författare som kommer härifrån. Jag vill ju att stjärnor från Gottsunda ska tändas i Gottsunda, säger America Vera-Zavala.