Uppsala stadsteater är så vitt känt den enda institutionsteater i Sverige som har en ungdomsensemble.
– Varför det är så vet jag faktiskt inte, men det handlar ju om ett val – var vill vi lägga våra resurser? Det finns i och för sig teatrar som har andra typer av aktiviteter för ungdomar, men för oss är det viktigt att ha en årlig ensemble, säger dramapedagogen Maria Trost, som lett alla årskullar sedan 2013.
Hon ser satsningen som ett sätt att ge ungdomar en plattform plus att de får en möjlighet att framföra ett sceniskt verk med alla de muskler som en stor teater har. Samtidigt är det ingen skådespelarskola, utan mer en chans till personlig utveckling i unga år, betonar Maria Trost. Tiden i ensemblen kan ge erfarenheter som är bra att ha med sig senare i livet.
Metoden för att gemensamt arbeta fram föreställningen bygger på så kallad devising. Allt började förra hösten med att Maria Trost gav gruppen föreställningens titel, "Allt eller inget". Utifrån de tre orden har hela gruppen bidragit med egna tankar, känslor och erfarenheter. Blicken har varit riktad både inåt och utåt mot en orolig omvärld.
– Titeln gav oss stor frihet att skapa vad vi ville. Tidigare år har temat varit tydligare, den här gången kunde det bli vad som helst, säger Mia Friberg, en av de ungdomar som varit med även i tidigare produktioner.
I början av processen var post it-lapparna med idéer otaliga. Det hela kokade ändå ned till ett antal viktiga nyckelord som apokalyps, vänner, familj, kärlek.
Gruppen landade i en berättelse som i högsta grad berör vår samtid och, i värsta fall, också en mardrömslik framtid. Temat är mörkt och kretsar kring hur det är att närma sig vuxenlivet i en värld präglad av krig, naturkatastrofer, rasism, förtryck och virus.
I pjäsen har mänskligheten i princip utplånats. Spillran av överlevande utgörs av de tolv ungdomarna och tre varelser: en råtta, en panda och en drake. Nu är det upp till dem att avgöra hur framtiden ska utformas – fortsätta som tidigare, bygga ett helt nytt samhälle, eller bara ge upp?
För att försöka sätta sig in i en sådan situation ägnade sig gruppen, under Maria Trosts ledning, åt en känslomässigt jobbig men givande övning, ett så kallat processdrama.
– Vi fick föreställa oss att världen faktiskt gått under. Det var tungt att försöka ta in hur det skulle kännas om hela ens familj dog. Flera av oss blev väldigt berörda, säger Mia Friberg och får medhåll av Neo Cavieses, Kai Eketjäll och Emma Andersson, som också är med under intervjun.
På lördag 20 april är det premiär, därefter väntar ytterligare nio föreställningar under den intensiva spelperioden fram till 8 maj. Men det tar faktiskt inte slut där. I juli åker hela gruppen till Madrid, dit ensemblen bjudits in för att spela på en stor europeisk ungdomsteaterfestival.
Mia Friberg, Neo Cavieses, Kai Eketjäll och Emma Andersson är överens om att tiden i ungdomsensemblen varit mycket givande. De hyllar både den sammanhållning som växt fram i gruppen och den varma, generösa stämning som finns i huset. Många av ungdomsensemblens tolv deltagare har sett flera av säsongens föreställningar på Stadsteatern och även tagit chansen att diskutera med skådespelare som de stött på i korridorer eller i kantinen.