Bernt Dahlén, 89, har problem att höra replikerna från skådespelarna på Uppsala stadsteater. Han vill att de ska bära kindmickar.
I Region Uppsala finns cirka 58 000 hörselskadade invånare eller 19,4 procent. Bernt Dahlén, 89 år, är en av dem. Han gillar att gå på teater men hör inte alltid skådespelarnas repliker. Anledningen, menar han, är att skådespelarna inte använder kindmikrofoner.
– Ljudkvaliteten på Uppsalas stadsteater är fruktansvärt dålig. När jag var där senast hörde jag bara en del av replikerna. Skådespelarnas mikrofoner sitter högt uppe vid ramper ovanför de första publikraderna, ljudet måste ta sig upp flera meter. Jag vill att varje skådespelare ska ha en kindmikrofon så att deras repliker går rakt in i den, säger Bernt Dahlén.
Stadsteatern har en runt sju centimeter lång mottagare monterad på ett band som besökare får hänga runt halsen. Systemet bygger på en radiofrekvens som besökare kopplar upp sig på via sin hörapparat eller hörlurar som finns att låna. En sändare sitter i lokalen, den är ihopkopplad med mikrofoner placerade på ljusbryggorna i taket ovanför de främsta publikraderna. Mikrofonerna är riktade mot scenen.
Mikrofonerna som ska ta upp skådespelarnas repliker sitter bland annat i de så kallade bryggorna i taket ovanför de första publikraderna och är riktade mot scenen som anas nere till höger i bild.
– Skådespelarna rör sig normalt i framkant på scenen när de pratar. Men det är klart att om nån replik kommer från någon som rör sig längre bak, då hörs den mindre. Det bästa resultatet man skulle kunna få vore om skådespelarna var mickade, men det är de inte, bara vid musikaler, säger Pierre Leveau, teknisk chef på stadsteatern.
Enligt honom är kindmikrofoner både en kostnadsfråga och mycket tidskrävande.
– Det är enorma kostnader med att ha trådlösa system. Dessutom måste vi anställa minst en till två personer till som bara håller på med den tekniken, säger han.
Pierre Leveau, teknisk chef på Uppsala stadsteater, säger att kindmikrofoner till skådespelare är både en kostnadsfråga och mycket tidskrävande.
Enligt Pierre Leveau är utlagda magnetslingor i teaterlokalen jämfört med att ha en mottagare i ett band runt halsen, enbart ett annat sätt att föra över ljudet. Inget är bättre eller sämre rent ljudmässigt, menar han.
– Det som gör skillnad är om skådespelarna har kindmick eller inte, men med mick tappar du i stället rumsljuden, ljud är lite problematiskt. Vi behöver byta ut de här mottagarna, de är gamla och de laddbara batterierna håller på att ta slut och det har kommit bättre teknik, säger han.
Mottagarna för hörselskadade besökare på stadsteatern hängs i ett band runt halsen och kopplas till hörapparaten eller till hörlurar som finns att låna.
Bernt Dahlén håller inte med om att det skulle vara sak samma med mottagare runt halsen i stället för utlagda slingor.
– Det är skämmigt och stigmatiserande att gå med den där klumpen runt halsen. Folk tittar och tänker säkert "Vad har den där runt halsen?", säger han.