”Hemma”. Det är med det ordet den internationellt hyllade lettisk-amerikanska regissören Yan Ross beskriver Uppsala. Förra året gjorde hon Tjechovs ”Morbror Vanja” på Stadsteatern, och nu är hon redan tillbaka med en annan rysk klassiker: Michail Bulgakovs ”En hunds hjärta”, från 1925.
– Orsaken till att jag återvände är enkel – jag fick så fin kontakt med alla på teatern. Jag saknade dem, helt enkelt.
Idén till uppsättningen växte fram redan under arbetet med ”Vanja”. Hon ville fortsätta relationen med Stadsteatern och sökte ett material som skulle passade ensemblen. I en sommarstuga utanför stan kom de tillsammans överens om Bulgakovs berättelse.
Originalet är en science fiction-roman om en professor som förvandlar en gatuhund till en människa, om än grov och oborstad. Den har ofta blivit läst som en satir över bolsjevikerna och deras dröm om en ny människa. Bulgakov levde i en omvälvande tid, men Yana Ross ser tydliga kopplingar till vår egen.
– Första decennierna av 1900-talet innebar ett stort politiskt skifte, inte bara i Ryssland utan i hela Europa. Vi ser något liknande i dag. I land efter land växer på ett alarmerande sätt de högerextrema krafterna. Om någon säger att 30-talet inte kan komma tillbaka läser jag Bulgakov och svarar: Jo, det kan det visst!
Uppsättningen fokuserar på frågor om ansvar. Vem ska forma människan – samhället eller familjen? Men också: Vem ansvarar för det gemensamma? Hon menar att den europeiska medelklassen i dag är fullt upptagen med privata problem och inte bryr sig om de stora, avgörande politiska frågorna.
– Det är svårt att svara på hur det har blivit så här, men jag tror att världens oligarki och den ekonomiska utveckling som började med den industriella revolutionen har satt tonen för värderingarna i det här samhället. Vi tenderar att ha väldigt snäva visioner.
Hon är dock en ”obotlig optimist”, som hon uttrycker det. Än finns det hopp. Ju mer medveten vi blir om våra misstag, desto större möjlighet har vi att rätta till dem. Och där spelar teatern en roll.
– Teatern är en offentlig plats, skattefinansierad. Vi som arbetar där har därför ett ansvar att erbjuda den här platsen något mer än bara underhållning och njutning, något som kan utmana oss som samhällsmedborgare. Och det är genom att utmana varandra som vi förändras.