Friluftsteatern är mest känd för sina farser, som de har spelat på scener i Uppland sedan 1969, men nu tar de sig alltså an Strindbergs klassiker.
– Jag har velat göra den här rollen i 13 år, men "Fröken Julie" är ett drama som inte har passat oss som teater, säger Sara Edberg, som alltså gör huvudrollen.
Förra året spelade Friluftsteatern, med bas i Norrtälje, på Lövstabruk för första gången, då en komedi av H.C. Andersen. Sara Edberg kände att Lövstabruk, strax öster om Tierp, och dess orangeri kanske kunde vara rätt sammanhang för "Fröken Julie" och föreslog saken. Sagt och gjort, onsdag 19 juli är det premiär.
– Det är en så otroligt välskriven pjäs och det är så himla mycket i den som är aktuellt också i dag, säger Sara Edberg.
August Strindberg, berättar Sara Edberg, hade faktiskt en bror, Olof Strindberg, som arbetade som trädgårdsmästare på Lövstabruk.
– Det finns brev där Strindberg skriver att han är på väg hit, och att han vill ha ett eldat rum på värdshuset och en skön säng, säger hon.
"Om Torsdag kommer jag med tåget till Tobo att tillsammans med en god vän besöka Leufsta bruk och din trädgård", skriver Strindberg i ett brev till brodern 5 oktober 1882. August Strindberg skriver vidare att han vill ha en "briljangt" middag på värdshuset. Han ställer många frågor om vilken mat som serveras.
– Dessutom finns det en historia från Lövstabruk som påminner om den i "Fröken Julie", om en fin fröken som får barn med en trädgårdsmästare.
Med andra ord spelas "Fröken Julie", som handlar om maktkampen mellan adelskvinnan Julie och betjänten Jean, på mer än ett sätt i sin rätta miljö.
Friluftsteatern är vida etablerad i Uppland, särskilt i trakterna kring Norrtälje, men Lövstabruks orangeri har än så länge inte hunnit göra sig känd som scen.
– Jag hoppas att publiken hittar hit i år, säger Sara Edberg. Vi spelar så att man känner erotiken, den finns där som en underton genom hela föreställningen.
En uppsättning av "Fröken Julie" i herrgårdsmiljö samt med tidsenlig kostym, och på en plats där Strindberg själv satte sin fot – den saken får man inte missa.
– Vi har ansträngt oss för att få det att kännas både som då och nu, trots avståndet som finns mellan vår tid och Strindbergs, säger Sara Edberg.