– "Doktor Glas" är en tidlös klassiker som tar upp livets stora och existentiella frågor, samtidigt som den berättar om en väldigt ensam människa. Och så ensam som doktorn är, det är inte bra att vara – då kan man lätt börja skapa sig sina egna lagar, säger Thorsten Flinck.
Hjalmar Söderbergs dagboksroman, som då den kom ut 1905 uppfattades som högst provocerande av sin samtid, handlar om några sommarmånader i den ensamme läkaren Doktor Glas liv. Allt längre ner i en depression drömmer han om att utföra "en stor handling", samtidigt som fru Gregorius dyker upp på hans mottagning med en ovanlig önskan, och slutet är både drastiskt och svartsynt. Vid premiären 2003 skrev SvD:s Lars Ring om hur Thorsten Flinck "använder rollen och skeendet som en överrock för att diskutera ensamhet, socialt utanförskap och oförmågan att älska".
Thorsten Flincks egen passion för "Doktor Glas" föddes då han på åttiotalet såg Allan Edwall spela föreställningen på Teater Brunnsgatan 4. Att komma i rätt stämming för de tungsinta rollerna – för Thorsten Flinck spelar här alla roller själv – kräver dock sina offer.
– Om jag spelar vid sju börjar jag att ladda redan vid klockan tre. Då stänger jag av allt och är inte närvarande i något annat – den närvaron sparar jag till scengolvet, för att kunna förflytta mig till sekelskiftets Stockholm.
Då Thorsten Flinck först satte upp föreställningen 2003 stormade det inledningsvis kring rättigheterna, då Krister Henriksson redan spelade i en föreställning med samma namn där teaterförlaget Folmer Hansen ägde rättigheterna. Thorsten Flinck polisanmäldes för upphovsrättsbrott, men fortsatte trots det att spela "Doktor Glas" under det nytagna namnet "Doktor Flinck". Sedan oktober 2011, då Hjalmar Söderberg varit död i 70 år, är det dock fritt för vem som vill att använda sig av författarens berättelser.
Finns då någon dramatiker i dag med samma lyskraft som Hjalmar Söderberg?
– PO Enquist, utan tvekan. Ta bara "Tribadernas natt". Han är vår tids absolut störste författare.
Uppsala är för övrigt en både kär och bekant stad för skådespelaren.
– Bara det att där finns antikvariat överallt. I Uppsala finns bildning, och det är alltid sexigt och klädsamt. Katalin är också ett av de bästa rockställena i hela Sverige.