Rebecca Riggo och Sepideh Khodarahmi i "Flickor som försvinner". Pjäsen kretsar kring vår fixering vid berättelser om flickor som försvinner, som Laura Palmer i Twin Peaks eller verklighetens Madeleine McCann.
– Jag är väldigt lättskrämd och har aldrig vågat titta klart på "Twin Peaks", trots att jag försökt flera gånger, säger Sepideh Khodarahmi.
Hon har huvudrollen i Riksteaterns och Unga Dramatens "Flickor som försvinner", som är på Sverigeturné. För Sepideh Khodarahmi innebär det en återkomst till hennes barndoms Uppsala där pjäsen spelas 13–17 november på Gottsunda dans & teater med sex föreställningar för högstadie- och gymnasieelever.
Pjäsens regissör och författare Malin Axelsson har lyft fram just "Twin Peaks" och den klassiska tv-seriens skapare David Lynch som stark inspiration för "Flickor som försvinner". Berättelsens Vanstorp blir ett svenskt Twin Peaks, fullt med kufiska karaktärer, obehagligt drömlik stämning och mysterier.
Och även om Sepideh Khodarahmi aldrig haft nerver för tv-seriens skräckelement ser hon parallellerna.
– David Lynchs "Elephant man" är en av mina favoritfilmer, säger Sepideh Khodarahmi.
–Hans filmer skevar. De rör sig i en uncanny valley som flyter mellan det väldigt realistiska och det supersurrealistiska. Det är något som vi också har använt. Vi har till exempel skapat en tidlös retroplats, med 70-talskläder och sådan scenografi samtidigt som moderna element som mobiltelefoner också förekommer.
Hennes rollfigur Isa lever i fångenskap, inlåst i hemmet av sin mamma. Där börjar berättelsen, som sedan utspelar sig på två tidsplan där polisförhör skildrar en flickas försvinnande i den sömniga småstaden, där nattklubben Grottan lockar med dov musik och dunkla begär.
Kunde Vanstorp varit Gottsunda?
– Nej, Vanstorp är en död och tråkig stad där människor är som zombier men Gottsunda är i högsta grad levande.
Sepideh Khodarahmi, 31, hade länge svårt att se kultur som ett möjligt vägval i livet. "Det känns fortfarande som en lyx".
Sepideh Khodarahmi kom till Gottsunda från Teheran som nyfödd och tillbringade barndomen här innan hon i mellanstadiet flyttade vidare till Stockholm.
– Gottsunda var en enkel tid för mig. Man fick vara barn länge där. Min pappa och jag var mycket på biblioteket i Gottsunda centrum där de visade både film och teater.
När hon gick i tvåan kom en nyutexaminerad dramatiker till Bäcklösaskolan (Lilla Valsätraskolan) för att göra research till en pjäs. Det var Malin Axelsson, som nu skrivit och regisserat "Flickor som försvinner".
– Vi började brevväxla då och det är tack vare henne som jag håller på med teater. Hon visade mig den här världen och fick mig att söka till Teaterhögskolan, när jag börjat läsa till civilingenjör, vantrivdes och var deprimerad. Vi började gråta när vi förstod att vi skulle tillbaka till Gottsunda nu.
En gång i tiden försvann en flicka i orten Vanstorp där femtonåriga Isa (Sepideh Khodarahmi) lever som i ett fängelse med sin överbeskyddande mamma.
Numera arbetar Sepideh Khodarahmi som skådespelare, dansare och koreograf. Parallellt med "Flickor som försvinner" turnerar hon internationellt med den norska dansföreställningen "Sacrifice while lost in salted earth". År 2018 hyllades hon för sin insats i rollen som Leila K i succépjäsen "K" på Stadsteatern i Stockholm.
Till "Flickor som försvinner" har Sepideh även skapat koreografi. Även den inspirerad av David Lynch och "Twin Peaks", utan att för den sakens skull krylla av röda draperier, schackrutiga golv och dansande småvuxna som pratar baklänges.
– Jag har varit intresserad av hur karaktärerna rör sig i olika tillstånd och velat bidra till att skapa en värld där dansen får en gestaltande roll och inte bara blir dekorativ.