Men att kalla Åsa Mendel-Hartvigs nyskrivna pjäs för en omarbetad och moderniserad version av Rödluvan är egentligen fel, menar regissören Mikaela Ramel.
– "Blåkepsen och vargluvan" står på egna ben och kan snarare kallas för en egensinnig berättelse som tar avstamp i den kända sagan, säger hon.
Hon blev snabbt förtjust i manuset som rymmer humor och lekfullhet men också sorg. Mycket kretsar kring flickan Blåkepsens relation till mormor som ligger på sjukhus.
– Blåkepsen älskar sin mormor och försöker hålla tankarna på hennes sjukdom borta genom att fly in i leken. Men till slut måste hon förhålla sig till att mormor faktiskt är allvarligt sjuk, berättar Mikaela Ramel.
Enligt henne finns teman som sorg, saknad och oro med i pjäsen. Det vill säga känslor som de flesta av oss konfronterats med under det senaste året – om inte tidigare.
Pjäsen är tänkt för barn mellan sex och åtta år. Därför kommer skolbarn i F-klass upp till årskurs två i hela landet att få se den. Men inte på plats på Uppsala stadsteater. Det sätter pandemin stopp för. I stället har föreställningen filmats och kommer att visas i klassrummen med start 7 april.
– Förhoppningen är förstås att vi kan göra en scenföreställning inför publik så småningom, säger Mikaela Ramel, som ser både fördelar och nackdelar med att göra filmad teater.
På minussidan finns förstås att både publik och ensemble går miste om den unika här och nu-känsla som skapas i en teatersalong. Att se en inspelad pjäs på en skärm är inte samma sak. Men det finns också en uppsida.
– Att göra en filmad föreställning ger möjligheter till att klippa snabbt mellan olika scener. Det ger en skjuts åt pjäsen, säger Mikaela Ramel.
I rollen som Blåkepsen ses Tiril Wishman Eeg-Henriksen. Vargluvan görs av Nils Närman Svensson, som även skrivit musiken. Lolo Elwin spelar mormor. Berättare är Jonas Österberg Nilsson.
Mikaela Ramel hör till Uppsala stadsteaters fasta ensemble och kunde senast ses i Tjechovs "Måsen" som bara hann spelas en handfull gånger under hösten 2020. Planen är att återuppta den kommande höst.
Mikaela Ramel brukar också regissera åtminstone en pjäs per spelår. Att saxa mellan rollerna som skådespelare och regissör är stimulerande tycker hon. För tillfället förebereder hon och Lolo Elwin en föreställning som bygger på Kristina Lugns poesi.