Aksel Morisse har nyligen påbörjat inläsningen av "Arsenik och gamla spetsar" på Uppsala stadsteater. Han ska göra rollen som Mortimer och har en hel del repliker att öva in.
– Det är en ganska stor roll som kräver att man är koncentrerad till hundra procent redan från början. Men det är faktiskt inte alldeles lätt att motivera sig när allt är så oklart. Omedvetet ställer man sig frågan "gör jag det här i onödan"? Det är en stor skillnad mot hur det brukar vara när jag förbereder mig för en roll, säger han.
Om repetitionerna under regissören Philip Zandéns ledning så småningom kan inledas och om det planerade premiärdatumet 13 mars verkligen står sig, är högst oklart. Häromdagen kom besked om att teatern ska vara stängd i ytterligare tre veckor och att vårens första produktion, "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar", ställs in.
Aksel Morisse är mer hoppfull när det gäller "De förlorade hjältarnas land", det nyskrivna kammarspelet om ingenjör Andrées katastrofala ballongfärd till Nordpolen. Premiären är satt till 20 maj, vilket betyder att den bara hinner spelas ett fåtal gånger före sommaruppehållet.
Bakom sig har Aksel Morisse en ganska stökig höst med roller i dels "Måsen", dels "Bellman 2.0". Båda produktionerna spelades inför 50 personer per föreställning och fick förkortade spelperioder på grund av pandemin.
"Måsen" hann faktiskt bara spelas åtta gånger innan teaterledningen beslöt att pausa produktionen till hösten 2021. Den korta spelperioden stördes av sjukdomsfall i ensemblen, vilket ledde till att ett halvdussin föreställningar ställdes in.
– Det var helt rätt att pausa, inte minst med tanke på hur sårbar en så stor produktion visade sig vara. Den som kände sig snuvig var tvungen att covidtestas, provsvar skulle inväntas och tiden gick. Det blev ohållbart, säger Aksel Morisse.
Att spela inför 50 personer i stora salongen var en ny upplevelse för Aksel Morisse.
– Jag har gjort "Doktor Glas" för en liten publik på Intiman tidigare, men det är ju en mycket mindre scen. Att spela för 50 på stora scenen var jobbigt först. Men vi vande oss vid det också. Nu känns det nästan läskigt att tänka sig att man någon gång i framtiden åter ska spela för en fullsatt salong, säger Aksel Morisse och ler.
Att publiken ska hitta tillbaka till teatern efter pandemin är inget han oroas över. Aksel Morisse tror att det kommer att finnas ett uppdämt behov av att åter gå på teater när smittspridningen tryckts tillbaka. På stan hejdas han ofta av människor som vill berätta hur mycket de saknar besöken på stadsteatern.
Frågan är hur skådespelare gör för att hålla sig i trim under det stand by-läge som uppstått?
– Jag läser en hel del, inte minst manus inför kommande uppsättningar. Men jag tror också att det kan vara nyttigt för skådespelare att inte bara vistas i teatermiljön. Man kan lära sig mycket bara genom att iaktta människor i vardagliga miljöer.
Aksel Morisse konstaterar också att utan pandemin hade idén att göra musikaliska pop up-turnéer knappast fötts. Han har medverkat i bägge turnéerna som gjordes i samarbete med Uppsalahem dels i somras, dels strax före jul.
– För oss i ensemblen har det varit lite som att komma tillbaka till rötterna – vi blev som ett kringresande teatersällskap. Av reaktionerna att döma verkar det hela ha varit uppskattat.