– Nej, jag drömmer inte om ett eget sommarprat, jag är snarare provocerad. Jag har redan sett dem som pratar på någon brygga i tv eller på en veranda och sen tillbaka på en brygga igen, säger Åsa Forsblad Morisse, skådespelare och den som har rollen i monologmusikalen.
Regissören Dag Thelander däremot drömmer om att alla ska vilja lyssna intresserat på just honom.
– Ja, jag drömmer nog om det. Åtminstone har jag tänkt på vad jag skulle säga, vilken musik jag skulle spela, säger han och skrattar.
– Jag tycker att det är kul att prata om det med andra om vad de skulle prata om. Men jag har inte något som sticker ut att berätta om, säger Per Wickström kompositör till musiken i uppsättningen och den som ackompanjerar på piano.
Det är tre samspelta kulturarbetare som sitter i Stadsteaterns lilla foajé. De fyller i varandras prat men påstår ändå att de inte känner varandra jätteväl. Dagens repetitioner är precis avslutade. Åsa Forsblad Morisse står ensam på scen i nästan en timmes monolog och sång.
Musikalen handlar om en kvinna, som ska lyssna på Bianca Ingrossos sommarprat. När påannonseringen görs hör kvinnan sitt eget namn läsas. Sedan bär det av. Dröm eller verklighet, ingen vet.
– Det är första gången jag gör en monolog, jag har känt att jag vill vara med om det. Jag kan inte skylla på någon annan, det är tal, sång, tal, sång, det är väldigt utmanande, säger Åsa Forsblad Morisse.
Föreställningen spelas i Ettan för 24 personer med premiär 11 september.