Jonatan Unge återupptar turnén i höst på grund av publiktrycket. Till UKK kommer han tillbaka den 8 september.
UNT är ju en lokaltidning så första frågan måste bli: har du någon relation till Uppsala?
– Absolut. För det första ligger min morfar och hans mor begravda på Gamla kyrkogården. För det andra, när min mammas gamla moster skrev sina memoarer satte hon punkt direkt efter studietiden i Uppsala. Jag tolkar det som att inget senare i livet kunde mäta sig med de åren. Fast familjen tvingade faktiskt henne att skriva åtminstone något om vad som hände sen, så det blev ett kort tilläggskapitel om yrkesliv, man och barn.
Och du har själv varit Uppsalastudent.
– Ja, jag pluggade religionsvetenskap i ett år. Det måste ha varit runt millennieskiftet och jag bodde faktiskt kvar i Stockholm. Jag älskar att åka tåg så det var toppen. Jag var medlem i Stockholms nation som alla hatade. Alla som var med där var lite töntiga. Det fanns väldigt gott om "andrachansare", alltså folk som inte lyckades i Stockholm och därför åkte till Uppsala, där de gick runt och var Stockholmsdryga.
Du har ju uppträtt flera gånger tidigare på mindre klubbscener i Uppsala. Hur brukar det vara?
– Mycket bra, precis som i alla universitetsstäder. Åker man till Uppsala är det nästan som att komma till Göteborg. Där går det alltid bra.
Och nu på söndag går du i mål med turnén på UKK i Uppsala. Hur känns det? Som att nå Mora efter nio mil på skidor från Sälen? Eller som att du närmar dig ditt Waterloo?
– Hahaha, jag hoppas verkligen inte på Waterloo, i alla fall inte att det slutar med en så avgörande förlust. Men vi får se, det kan mycket väl bli en Pyrrhusseger. Jag vet att det kan framstå som hybris att avsluta i Uppsala – kunskapens högborg.
Före turnén rådde du alla biljettköpare att ha extremt låga förväntningar. Du påstod att du inte hade en aning om vad du skulle prata om. Allt andades ångest. Blev det så illa?
– Jag tycker nog att showen hela tiden blivit bättre. Då och då har det faktiskt gått jättebra. Såna gånger märker man knappt av skavankerna, men går det dåligt så blir skavankerna väldigt tydliga.
Jonatan Unge pluggade religionsvetenskap i Uppsala under ett år runt millennieskiftet. Fast han bodde aldrig här, utan pendlade till och från Stockholm.
Premiären i Malmö sågades av Jan-Olov Andersson i Aftonbladet. Hade han fel?
Själv tycker jag att premiären gick okej, men det var nog fortfarande lite av art in progress. Jag var nervös och tappade bort mig, så jag tycker nog att recensionen var ganska rättvis. Jan-Olov var verkligen inte begeistrad, det är fullt begripligt.
Du framstår som en förstående artist.
– Jag brukar faktiskt hålla med dem som kritiserar mig, som när Aftonbladet sparkade mig som krönikör i vintras. Då skrev jag att ingen arbetsgivare som sparkat mig någonsin har ångrat sig. Det stämmer faktiskt. Ingen har ringt och bett mig komma tillbaka.
Har din första soloshow i konserthus och på större scener ändå gett någon sorts mersmak?
– Jag gör ju ofta dubbla shower, en på eftermiddagen och en på kvällen. Jag skulle säga att jag tjänar på att ha en publik som är lite rund under fötterna. Därför blir nog svaret att jag fått mersmak, åtminstone när det gäller de sena showerna och den fulla publiken.
Så det kan bli en ny soloshow efter höstens föreställningar?
– Det har varit roligt och jag har tjänat bra, men familjen och förhållandet har tagit mycket skada. Så det kommer nog att dröja innan jag gör nåt liknande, om nu inte Uppsala blir mitt Waterloo. Då är allt över.
Jonatan Unge har gjort sig känd som ståuppare, men hörs även ofta i radio och poddar plus att han då och då är med i tv.
Jag är också nyfiken på hur nära din scenpersona egentligen ligger ditt verkliga jag.
– Mm, eftersom jag blivit soc-anmäld så många gånger på grund av vad jag sagt på scen kommer jag nog att spela mina kort lite mer dolt framöver. Då får publiken gissa hur uppriktig jag är.
Så svaret på frågan är?
– Att jag och scenpersonan ligger hyfsat nära varandra. Men med det sagt tycker jag att ingen har rätt att soc-anmäla mig för vad jag sagt på scenen.
Ska man tolka det som att du inte är en obotlig slarver?
– Nej, jag är nog egentligen en slarver rakt igenom. Men jag har kommit upp mig så pass mycket att jag kan köpa mig fri. Numera har jag en ekonomikille, en revisor och en bokare som håller koll på mig och berättar vilket tåg jag ska ta till Karlstad och så vidare. Dessutom är jag småbarnsförälder och då kan man inte vara hur strulig som helst. Småbarn älskar rutiner.
Fotnot: När intervjun görs är Jonatan Unge på öppna förskolan med sonen Putte. På morgonen samma dag visade det sig nämligen att den ordinarie förskolan var stängd på grund av studiedag för personalen. Det hade Unge inte koll på.