Pontus Wiknersgatan är en kort grusgata med stora villor på båda sidor.
Det krasar rejält under däcken när UNT svänger in på Pontus Wiknersgatan, en kort grusväg med återvändsgränd i båda ändar invid Luthagsesplanaden. Den ingår i kartan över Upsala Darlings projekt med stadsvandringar med hbtq-tema. Gatan har fått sitt namn efter Pontus Wikner 1837–1888, docent i teoretisk filosofi. Enligt Jonas Gardells roman "Ett lyckligare år" var Wikners första bostad i Uppsala inrymd ett litet studentrum i Arrheniuska gården på Kyrkogårdsgatan 19.
Vidare till Gamla kyrkogården där kyrkogårdsarbetaren Torsten Brandt tar fram en papperskarta och visar med ett kryss på platsen där Wikner ligger och antecknar gravnumret. Efter en promenad från Stillhetens kapell tvärs igenom hela gravgården nästan fram till gamla kapellet, kommer jag till en gata som löper diagonalt ner åt höger. Där står den mycket höga stenen med Wikners byst placerad längs upp. Två batteriljus står lutade på var sida om bystfundamentet.
Pontus Wikner tittar ut över sina grannar på Uppsala gamla kyrkogård.
Pontus Wikner förde dagbok och gjorde anteckningar om sin homosexualitet, sina relationer, sin åtrå, lust och sex. I sitt testamente skrev han att alla anteckningar skulle läggas i ett konvolut som inte fick öppnas förrän 50 år efter hans död. Han döpte anteckningarna till "Psykologiska bekännelser". 1971, 80 år efter Wikners död gavs texterna ut.
Jag står vid graven och tänker på Gardells roman och hur han gestaltar det liv Wikner levde. Gift med en kvinna och med flera barn men hela tiden med en längtan efter att leva utan att hyckla med sin kärlek till män.
Edlingska gården på S:t Olofsgatan 2 där författaren Karin Boye bodde under sin studietid.
Inte alltför långt därifrån, om en sneddar till vänster efter gravgården och över Kyrkogårdsgatan, kommer vi till huset där poeten Karin Boye bodde under sin studietid 1921–26. Adressen var förr Järnbrogatan 2, i dag heter den S:t Olofsgatan. Huset heter fortfarande Edlingska gården. Hon var gift med statistikern Leif Björk men, liksom Wikner, var hennes stora kärlek riktad åt ett annat håll, till Anita Nathorst, en sju år äldre kvinna som studerade teologi och humaniora vid Uppsala universitet. En annan obesvarad kärlek ska ha varit Ingrid Odelstierna som arbetade extra på Carolina Rediviva. Boye träffade senare Margot Hanel i Berlin som hon också levde med.
Författaren och poeten Karin Boye bodde under sin studietid på Järnbrogatan 2 i Uppsala. Idag heter den S:t Olofsgatan.
Stina Flink, museipedagog på Upplandsmuseet, guidar besökare till delar av vandringen. Bland annat berättar hon om Trädgårdsgatan 14, där Uppsala kvinnliga studentförening grundades av Lydia Wahlström som levde 1869–1954.
– Det här var de första decennierna efter att kvinnor fått börja studera. Den manliga normen bland studenterna gjorde att det förekom kommentarer kring kvinnor, bland annat att de inte skulle kunna ha studentmössor på grund av sina stora frisyrer. Lydia Wahlström brevväxlar senare i livet med Karin Boye. Lydia ska ha frågat om det fortfarande är så att kvinnor får skit för sina studentmössor. Det är roligt att läsa att de två hade kontakt. Kanske att det var ett slags mentorssituation, säger Stina Flink.
Trädgårdsgatan 14. Där grundades Uppsala kvinnliga studentförening av Lydia Wahlström (1869–1954).
Lydia Wahlström träffar Klara Johansson på Trädgårdsgatan 14. Stina Flink resonerar kring deras relation.
– Hur såg det ut för dem och deras förhållande på 1890-talet? Vad visste deras vänner om relationen? Det vet vi inte så mycket om, det finns inget skrivet, men inte ens på 1970-talet kunde studenter vara öppna med samkönade relationer.
Hon syftar på Upsala Darlings projekt från 2017 där det även ingick att samla in normbrytande minnen. Bland dem fanns ett kort minne från just Trädgårdsgatan 14:
"Jag träffade en kvinna från Svalöv som gick på hushållsskolan i Uppsala. ... Hon bodde i kollektiv. Jag kommer ihåg att vi alltid flyttade madrasserna för att hon inte ville att hennes kompisar där skulle förstå att vi sov i samma säng. Hon ville inte bli avslöjad, så att säga."
Barbro Bang Alving bodde i det så kallade Skandalhuset på S:t Olofsgatan 10. Huset var så högt att det ansågs konkurrera ut universitetshuset på andra sidan gatan. En skandal, ansåg många inom den akademiska världen.
Lite längre ner på S:t Olofsgatan, i nummer tio, föddes Barbro Bang Alving. Hon växte sedan upp på Vasagatan 1A. Hon var pacifist, deltog aktivt i arbetet mot kärnvapen, feminist och en av Sveriges första kvinnliga utrikeskorrespondenter. Hon levde ihop med Anna "Loyse" Sjöcrona och bildade familj med henne när Bangs dotter var bara något år gammal.
Barbro Alving på en av många reportageresor. Bilden är från 1939, då orosmolnen hopade sig över världen. Då hade hon redan bevakat inbördeskriget i Spanien och sett Adolf Hitler under olympiaden i Berlin.
På Drottninggatan 10 låg kaféet Kajsas kafferum. Kajsa Fransén, huvudförfattare till Kajsas kokbok, som gavs ut av Lantbruksförbundets tidskriftsförlag, drev kaféet. Hennes livskamrat Astrid Knudsen, var medförfattare till kokboken.