En läsare skriver: ”Tyvärr säger ni språkvetare ofta att det som används mest är det som skall accepteras.” Det är onekligen träffande. Inte sällan utmynnar läsares frågor om antingen–eller i ett både–och.
Det handlar om hur språket på ett mer grundläggande sätt fungerar. Man kan rent av fråga sig vad ”fel” skulle betyda om det syftar på ett bruk som har blivit det som en majoritet använder. Språket bygger på överenskommelser och konventioner; sällan är det logiskt tvingande skäl som gör att ett visst uttryck används. Så man kan åtminstone säga att om en majoritet formulerar sig på ett visst sätt kräver det starka argument för att hävda att det är oriktigt.
Samtidigt ska man komma ihåg att vad gäller nästan allt språkligt så är alla överens. Det finns ett större språkligt system inom vilket vi måste hålla oss. Men det gör vi utan att tänka på det.
Frågorna uppstår i de förhållandevis få fall när olika uppfattningar står mot varandra. Läsaren tar upp en typisk sådan fråga: användandet av var och vart. Att inte kunna skilja på dem är ”ett ofog”, tycker han. Var uttrycker befintlighet, vart riktning, brukar det heta. Numera används vart ofta där det traditionellt heter var. (Och ibland tvärtom.)
Är det då fritt fram, i enlighet med ovanstående resonemang? Nej, det är alltför störande för många, och det finns en betydelseskillnad som är värd att behålla. Så i det här fallet: Håll dig till regeln och snegla inte på andra.
Daniel Erlandsson skriver språkspalt en gång i månaden. Skicka dina frågor och synpunkter till kultur@unt.se.