Ordet ganska kan fylla olika funktioner. Om jag säger att något hände för ganska exakt ett år sedan vill jag framhålla att det i princip är ett år sedan; det är så att säga det viktiga i tidsangivelsen. Men för att vara noga säger jag också att det inte är på dagen ett år sedan.
Formuleringen ”ungefär ett år sedan” ger en lite annan tyngdpunkt.
Om jag säger att det är ”ganska uppenbart” att ett visst lag kommer att förlora, till exempel, så ligger betydelsen i uppenbart och inte i ganska. Tvärtom förstärker ganska det jag vill ha sagt, till synes något paradoxalt.
Ett annat läsarmejl handlar om ordet lite, som skribenten tycker överanvänds. Det kan fungera på ett liknande sätt. Om jag säger att jag är lite hungrig är det jag vill ha sagt att jag är hungrig – inte att jag är bara lite hungrig.
Det finns också en artighetsaspekt. Att gardera sig kan främja relationen till medmänniskor. ”Jag är ganska säker på att du har fel”, låter vänligare än en formulering utan ganska. Även om man menar samma sak.
Den här typen av paradoxer eller logiska inkonsekvenser är språket i själva verket fullt av. Ord förändrar sin betydelse i ett visst sammanhang. Ett uppenbart exempel, som dock är helt införlivat i språket, är jätteliten. Bland nyare uttryck finns sådant som sjukt bra – vilket nog en och annan tycker låter underligt.