Svenska Avalanche bjuder på action för hela slanten i kommande “Just Cause 3”. Vi har spelat de första timmarna.
Avalanche har milt sagt en hektisk höst. I början av september släppte studion ifrån sig “Mad Max”, och snart är det dags för deras andra högbudgetspel på kort tid – “Just Cause 3”. Titeln är dels utvecklad i Stockholm, dels hos Avalanche nyöppnade New York-kontor.
För den som har spelat någon av de tidigare två spelen i serien kommer det förmodligen inte som en överraskning att äventyret inleds med att huvudpersonen Rico Rodriguez står på en flygplansvinge, ett par hundra meter i luften, och skjuter på fiendebaser utrustad med ett raketgevär. Det är exakt den här typen av actionmoment Avalanchen har byggt “Just Cause” kring.
Inom loppet av några timmar får vi bland annat spränga otaliga bensinstationer, ta ner helikoptrar med hjälp av vår änterhake och försöka stoppa fientliga bilar från baksätet av en pick up. Det mesta vi gör smäller av i stora explosioner.
Nytt för “Just Cause 3” är att Rico Rodriguez är utrustad med en vingdräkt. Den går att veckla ut när som helst, för att på så sätt kunna glidflyga runt i världen. Till en början är det svårt att kontrollera – men efter några dråpliga krascher visar det sig vingdräkten vara ett riktigt underhållande sätt att transportera sig på.
I övrigt är det snarare devisen “mer av allt” som Avalanche verkar ha arbetat efter. Föregångarens världar var enorma och öppna redan från start, vilket också blir fallet i “Just Cause 3”. Berättelsen bygger på att Rico Rodriguez återvänder till sitt bardomsland för att befria det från korrupta ledare. Och efter de inledande timmarna att döma verkar handlingen vara fullständigt nonsens, precis som den var i föregångarna.
“Just Cause 3” lär alltså i första hand bli ett spel för den som föredrar den öppna världen i “Grand theft auto 5”, men som tycker att den har för mycket begränsningar. Det märks att svenska Avalanche, efter tre delar, börjar kunna sitt koncept utan och innan. Å ena sidan riskerar “Just Cause 3” att därmed kännas upprepande, å andra sidan är det inte mycket som talar för att vi inte ska bli underhållna denna gången också.