Sara, två år, med grannen Kristina och storebror Mattias på Hässjevägen 3. Kalasrustade med godispåsar, fast Sara håller sin dold bakom ryggen.
Mitt sommarlov
– Ett otroligt starkt minne är doften, det lummiga och asfaltsvägar. Jag och mina kompisar brukade ta cyklarna till Gottsundagipen. Vi var på det hela taget ganska ofta utan vuxnas närvaro.
Sara Edwardsson har jobbat på SVT sedan mitten av 90-talet, medverkat i Bolibompa och är kanske mest känd för sin karaktär Supersnällasilversara. Född och uppvuxen är hon i Valsätra, närmare bestämt på Hässjevägen.
Somrarna i Uppsala innebar lek med vänner, självständigt utan föräldrars överskuggande närvaro. Hon minns Valsätra som en idyll där barn i alla åldrar spelade brännboll, lekte halli-hallå, burken och röda vita rosen.
– Ute på gatan hoppade jag twist och långhopprep. Vi behövde inte planera något, våra föräldrar behövde inte hjälpa till, utan vi bara träffades ute på gatan och ju fler barn ute desto roligare. Man ville aldrig gå in under de varma sommarkvällarna.
Hon bodde på Hässjevägen tills hon var 19 år. Familjen hade sommarställe på Öland och där tillbringade de nästan hela somrarna. Men ölandsveckorna fick henne att längta hem.
Valsätraskogen, 1977. Sara Edwardsson minns barndomen i Valsätra som en idyll. Från vänster: storebrorsan Mattias, storasyster Charlotta, Sara Edwardsson och pappa Roland Edwardsson.
– Jag ville tillbaka till Uppsala, till Valsätra. Man kom hem och så fort man bara kunde träffade man sina vänner, och så hade nya kompisgäng bildats. Det är att ha sommarstuga på Öland men att tycka att Uppsala är det bästa som finns! Jag hade värsta fomon (fear of missing out, reds. anm.) av att inte vara med mina kompisar i stan.
Det var utelek som gällde i ett 80-talsuppsala innan virala videos och sociala flöden. Hon försöker minnas vad som ens kunde sysselsätta barn inomhus på denna tid. Läsa böcker eller pyssla är allt som kommer ur henne. Inneaktivitet var klart mindre lockade förr.
– Jag minns hur jag spelade tennis utomhus. Jag bollade min tennisboll mot garageuppfarten som Björn Borg. Vi var ju ute hela tiden, tills nån vuxen ropade eller tills det blev mörkt. På Valsätra IP fanns en grustennisbana. Ett av mina bästa sommarminnen är tillfället då jag upptäckte att jag gått från att vara barn till nån med muskler – att jag plötsligt kunde sätta fart på bollen med sån kraft.
Sara Edwardsson på farstukvisten till barndomshemmet år 1984.
Sommartid förvandlades parkytorna till stora multikulturella grillfester. Hon minns familjer från olika hörn av världen som bjöd på traditionellt grillade maträtter när den årliga karnevalen pågick.
– Valsätra hade karneval varje sommar. Jag och min kompis skulle gå med i karnevalståget som en tvådelad häst. Det var samtidigt picknick vid kullarna. Det var så häftigt hur många kulturer som fanns, det grillades från världens alla hörn. Jugoslaviskt, chilenskt. Jag var helt fascinerad över att man ens kunde grilla på det viset!
Barndomen i Valsätra och Gottsunda målas i ljuva färger när Sara Edwardsson minns tillbaka. Det var en plats som sjöd av lekande barns aktiviteter sent inpå ljumma sommarkvällar. Valsätra är byggt, i hennes mening, som ett helt perfekt område för barnfamiljer.
– Varje gata är återvändsgränd med vändplats och mellan dem finns en promenadväg. Vi kunde gå eller cykla kors och tvärs mellan husen utan att behöva gå över någon gata. Jag kunde läsa idylliska barndomsskildringar som "Barnen i Bullerbyn", och tänka "fast det är bättre här i Valsätra", skrattar Sara Edwardsson.