"Vi spelade badminton, fotboll och kastade pil. Hyfsat idylliskt." Sara Lövestam tillsammans med lillasyster Elin på lantstället i krokarna kring Bälinge.
Mitt sommarlov
Sara Lövestam växte upp i Sigtuna men hade sommarstuga i Faxan i krokarna av Bälinge strax utanför Uppsala. Hon är författare och språkkrönikör på SvD. Hennes ungdoms Uppsalasomrar erbjöd en fördjupning i böckernas värld. Förutom att vara en lugn, under tonåren ibland för lugn, plats som bjöd in till långa och många läs-sessioner så fanns några element av färg och larm i krokarna.
– Det fanns några intressanta inslag vid vårt sommarhus. Hells Angels hade klubblokal precis i krokarna. Det var i för sig inget vi märkte av. Och Ärna provflög med stridsflyg så det skallrade i fönstren.
Närheten till Storvadsbadet definierade till viss del varma sommardagar, naturligtvis. Men det som präglade somrarna mer än jetflyg, bad och mc-knuttar fanns i en sval lokal i centrum.
– Framförallt biblioteket var viktigt för mina somrar. Stadsbiblioteket hade ett större utbud än bibblan i Sigtuna. Jag lånade hem stora travar med böcker. Hela min barndom gick ut på att hitta bra ställen att läsa på.
För att alls erinra sig annat än läsning sommartid får Lövestam skopa djupt i minnet. Till slut finner hon där en inte särskilt barnvänlig plats.
– Det fanns ett sandtag på gångavstånd där det antagligen var väldigt farligt att vistas eftersom det var rasrisk. Där lekte jag mycket med mellansystern. Yngsta systern hakade på bäst hon kunde.
Som ung lekte även Sara mjölnare. Inte endast lajva mjölnare, Sara med syskon gick faktiskt från ax till limpa i leken.
– Vi bodde intill vetefältet. Vi lekte mjölnare och tog små ax som hamnat avsides och malde dem. Sen gräddade vi dem i en liten stenugn som pappa hade. Det blev eget bröd av det, fast vi kan ha drygat ut med lite mjöl från skafferiet också...
"Jag lånade hem stora travar med böcker. Hela min barndom gick ut på att hitta bra ställen att läsa på."
Som äldre kändes det lite tråkigare att följa med föräldrarna till sommarstugan.
– Jag kunde visserligen ta med kompisar. Men man bara hoppades att det skulle dyka upp ungdomar. En dag travade jag och mina konfirmationsvänner tvärs över fälten i jakt på källan till musik som hördes. Vi hittade aldrig källan utan fick trava tillbaka över fältet.
Uteblivna sireners lockrop. Kanske var det för väl, festminnen i tonåren gav inte mersmak till äldre ålders rajraj. På en fest trixade sig Sara och några vänner in genom att snabbt gnugga av inträdesstämpeln på varandras händer medan bläcket var färskt.
– Jag hade en kompis som bodde i Bälinge och vi plus några kompisar skulle på fest långt ute i tjotahejti. En slags lagerlokal som var alkoholfri. Ungdomarna hade däremot gömt sprit i buskarna. Min kompis drack en halv öl och la sig platt på ängen och utbrast "Jag är så full!". Jag minns att jag tyckte ölen smakade äckligt.
"Jag plöjde travar med böcker tills nån ropade att det var mat eller att det var dags att diska. Och jag ropade tillbaka: Jag ska bara läsa klart det här kapitlet!"
Lockelserna med ungdomens alkoholosande sus och dus utgjorde lyckligtvis inte för starka spår på den unga Sara Lövestam. Kärleken till läsning kom att förbli favoritsysslan vid sommarstugan. På, i och runt omkring.
– Vi brukade hänga på taket och läsa. Det var varmt och skönt att ligga på de svarta takplattorna. En sinnebild av mig är att jag plöjer travar med böcker tills nån ropar att det är mat eller att det är dags att diska. Det var skönt att ha den här oändliga tiden som barn på sommarlovet. Det fanns inga krav, man hade eoner av tid på en schysst plats.