Mitt sommarlov
– Ett tydligt minne är när jag och min syster kröp in och satte oss under vinbärsbuskarna. Det blev som en grotta under grenarna och där hängde fullt med bär som vi åt. Det fanns både svarta och röda bär, det var en känsla av överflöd. Det var mystiskt, dunkelt och lite svalt. Vi tjuvlyssnade på de vuxna som satt i trädgården och drack kaffe och inbillade oss att vi var ute i ödemarken men vi hörde ändå farmor och farfars röster så vi kände oss trygga.
Anna-Karin Palm tillbringade mycket tid i Tierp som barn. Hennes farföräldrar bodde på Grevegatan 1 där gatan svänger ner mot silon, i ett stort trähus där hennes far och farfar växte upp. På ovanvåningen fanns två mindre lägenheter, i en bodde ett ungt par och i den andra tant Rut.
– Jag sprang bara uppför trappan och över en liten hall så var jag hos roliga tant Rut. Hon lärde oss spela "kille" ett roligt kortspel som uttalas med "che" i början, med olika figurer på korten. Jag tyckte så mycket om att vara där, jag kände mig omhuldad. Min mor studerade till läkare som vuxen så farmor tog hand om oss mycket, även på vintrarna. Min syster och jag var där från det att vi var så små att jag inte har några minnen, fram till tonåren då jag började få egna planer, eget liv.
I kvarteret fanns ytterligare två hus där Anna-Karin Palms äldsta farbror bodde med sin familj och flera barn, i det andra bodde hennes farmors syster med sin man och barn. De var ett helt gäng jämnåriga kusiner och sysslingar som lekte i trädgårdarna.
– Jag var runt tio år. Det var sensommar. Jag fick vara med och leka "röda vita rosen" och "tjuv och polis" vi lekte långt in på kvällarna tills det började skymma. Vi sprang ut och in i trädgårdarna och ut på vägen, det var otroligt spännande, exotiskt. Jag bodde ju i Stockholm och där lekte vi definitivt inte på gatorna, säger hon och skrattar högt.
– Jag som var en bokslukare kände mig som Kalle Blomkvist. Man skulle ju gömma sig och inte bli avslöjad, det var så spännande så jag nästan svimmade.
Ibland fick hon cykla med äldsta kusinen och en syssling ut till hästarna. Hon hjälpte till att borsta dem och ibland, om hon hade tur, fick hon rida barbacka.
– Hästen var så enorm, mina ben stod rakt ut. Hästdoften och den syrliga doften av svartvinbärsblad är starkt förknippad med Tierp.
Hon berättar om farmors köttbullar som var berömda i trakten, och Trocadero som hon bara fick dricka i Tierp, den fick hon hämta ur en drickaback i källartrappan. Hon berättar om scenen som byggdes upp i allén vid Esplanaden där hon för första gången såg Agnetha Fältskog. När Anna-Karin Palm var fyra, fem år utlystes en tävling i köpingen om vilken flicka som hade det längsta håret. Anna-Karins mamma, som enligt dottern var mycket tävlingsinriktad, anmälde Anna-Karin till tävlingen.
– Jag var aktivt ointresserad av att tävla och mycket, mycket blyg. Men med håret tvättat och kammat och finklänningen på, tänkte jag att det är bra om jag vinner för då blir mor glad. Men jag vann inte och mor blev otroligt arg. Jag hade ju lockigt hår och mor menade att juryn hade gjort fel, de skulle ha dragit ut mina korkskruvar när de mätte min hårlängd, i så fall hade jag vunnit.