"Att komma ner till Österbybruk och se så många personer som också spelade, det var helt otroligt", säger Magnus Holmström, i mitten av bilden, om somrarna i Österbybruk.
Mitt sommarlov
– Det kunde bli mörkt på sommaren, det var helt magiskt! Svart på natten – det hade jag aldrig varit med om tidigare.
Året var 1988 och de uppländska sommarnätterna var en ny upplevelse för Magnus Holmström som växte upp i Bullmark utanför Umeå. Medan kompisarna i tonåren ägnade sig åt fotboll hemma i Västerbotten, tillbringade han somrarna i Österbybruk – på sommarläger med kurser i nyckelharpa.
När Magnus var tolv år kom han för första gången i kontakt med nyckelharpan. På ett musikcafé spelade ett spelmanslag och plötsligt förändrades allt.
– Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet, hur fånigt det än låter. Folkmusiken som spelades var inte direkt min "go to-musik", men någonting med instrumentet gjorde att jag blev totalt fast vid det. Jag fick låna ett instrument av han som var spelledare och sen var jag fast.
Sommaren därpå åkte han på sitt första sommarkollo, en kurs i nyckelharpa i Österbybruk. Packningen innehöll en sovsäck, liggunderlag och nyckelharpa. Inför avfärd blev den som skulle skjutsa honom ner till Uppland sjuk, med det stoppade honom inte.
– Leif Alpsjö som var ledare för kurserna sa till mamma och pappa: "sätt han på E4-bussen och säg att dom kastar av han vid Tierps kyrka så tar vi hand om han därifrån".
Efter åtta timmars bussresa stod Magnus till slut framför Österbybruks herrgård.
– Jag hade aldrig varit söder om Nordmaling förut så det här var som att komma ner på kontinenten.
Han beskriver herrgården som ett slott, och där fanns hundratals personer med samma kärlek för instrumentet som han själv.
– Att komma ner till Österbybruk och se så många personer som också spelade, det var helt otroligt!
Nyckelharpan har 16 strängar, men det är bara tre-fyra av dem som spelas på. Resten fungerar som resonanstoner. Magnus till vänster i bild.
Att Magnus sänkte medelåldern bland kursdeltagarna var det inget tvivel om.
– Det var ett gäng vithåriga, och så jag som var 13 år. Det som förenade oss var kärleken till musiken och till instrumentet. Det var fantastiskt.
Lägret pågick under en vecka. Dagarna fylldes med kurser i både nyckelharpa och gehör, och på kvällarna bjöds lokala folkmusiker dit för konsert och dans. Magnus älskade varje sekund och spelade in alla låtarna på kassettband för att kunna fortsätta öva hemma. På baksidan skrev han ner titlarna och markerade favoriterna med en stjärna.
– Vi spelade säkert 50 låtar den där veckan. De andra tog hand om mig väl, jag lärde mig så mycket av att hänga med de äldre musikerna.
På lägret i Österbybruk var Magnus Holmström, till höger i bild, yngst, men han lärde sig mycket av de äldre musikerna.
En kvällspelning han minns extra väl var när Sahlströmarna besökte lägret. Kassettbandspelaren var redo och efter spelningen hade samtliga låtar en prydlig stjärna bredvid sig.
– Jag bestämde mig för att innan jag fyllt 40 år skulle jag lärt mig spela alla.
Och det lyckades han med. Sommaren 1988 blev en milstolpe i Magnus liv, och han återkom till lägret varje sommar efter det.
– Vissa räknade kalenderår, men jag räknade före och efter lägret.
Efter somrarna i Österbybruk har Magnus spelat på festivaler, konserter för ambassadörer och delat scen med Hammerfall. Ja, du läste rätt. Tillsammans med sina musikervänner började han spela metalltolkningar av bandets låtar på nyckelharpa under namnet Hammerfolk. I dag är han professionell musiker och, sedan den 1 januari i år, vd för Eric Sahlström Institut i Tobo.
Magnus Holmström tillsammans med Shigeyuki Hiroki , Japans ambassadör i Sverige.