Inför utgivningen av "Repris" har Johan Kling bestÀmt sig för att bara ge ett par intervjuer. Inte för att uppvÀxten som han beskriver i boken Àr för jobbig att tala om. Utan för att han tycker att han redan har fÄtt allting sagt genom att skriva om det.
ââDet var inget terapeutiskt projekt för mig att skriva boken, inget sĂ„dant hĂ€r "skriv dig fri". Alla mina tankar kring det dĂ€r ligger minst tio Ă„r tillbaka i tiden och jag Ă€r ganska fĂ€rdig och har landat i mig sjĂ€lv. Det var ett litterĂ€rt projekt och ett slags "stream of consciousness", som att ta diktamen frĂ„n min egen tankevĂ€rld.
"Stora hÄl"
Johan Klings uppvÀxt kantades av hemligheter. DÀrför ville han att hans nu 15-Äriga dotter skulle fÄ veta allt om hans bakgrund utan att behöva frÄga. NÀr han frÄgade sin egen mamma fick han aldrig nÄgra svar.
ââJag har levt med stora hĂ„l i min historia. Det var inte meningen att det skulle bli en bok, utan var en text till mina efterlevande. Jag kĂ€nde att det var viktigt för nĂ€sta generation att det skulle finnas nedskrivet. Jag hade flera vĂ€nner i min Ă„lder som gick och dog och dĂ„ blev jag orolig för att min historia inte skulle hinna berĂ€ttas.
Johan Kling, född 1962, vĂ€xte upp pĂ„ Ăstermalm i Stockholm med en mamma med adligt efternamn och en pappa som visserligen bodde i samma stadsdel, men som inte ville ha nĂ„gon kontakt med sonen. Sökandet efter fadern gĂ„r som en röd trĂ„d genom "Repris" och gör boken till en bladvĂ€ndare i jakten pĂ„ ledtrĂ„dar, samtidigt som den skildrar en ofta rotlös tillvaro.
ââEftersom jag skrev för min unga dotter sĂ„ tĂ€nkte jag att mottagaren kanske skulle vara otĂ„lig. SĂ„ dĂ€rför lade jag in lite cliffhangers för att hon skulle bli nyfiken och vilja lĂ€sa vidare. Efter tre veckor mĂ€rkte jag att jag skrev pĂ„ en riktig bok och frĂ„gade förlaget vad de tyckte om texten. Sedan funderade jag vĂ€ldigt, vĂ€ldigt lĂ€nge pĂ„ om jag ville ge ut den utan att egentligen komma fram till ett svar.
TT: Vad var det som fick dig att göra det till slut?
ââJag tyckte att jag lyckades med gestaltningen. Jag kĂ€nde tidigt att jag mĂ„ste vara helt sann gentemot mina minnen och upplevelser.
Hoppade av
I verkligheten bildade Johan Kling som tonÄring bandet Ratata tillsammans med bland andra vÀnnen Mauro Scocco, men hoppade sedan av efter första skivan. I stÀllet sökte han sig till tv-branschen, producerade det legendariska "Knesset" för ZTV och realityserien "Nalles show", som han lyser upp nÀr han fÄr frÄgor om.
ââDet Ă€r bland det roligaste jag har gjort, i princip var det Sveriges första dokusĂ„pa om "freaks". Hela serien om Nalle Knutssons show har fĂ„tt kultstatus i och med att den inte lĂ€ngre gĂ„r att se nĂ„gonstans. Jag har fĂ„tt en lite sorgsen aura i offentligheten, men egentligen Ă€lskar jag humor och att skĂ€mta och vill skapa mer sĂ„dant.
Det har gĂ„tt fyra Ă„r sedan Johan Klings senaste roman, "Lycka" kom ut â och trots att det har gĂ„tt Ă€nnu lĂ€ngre tid (13 Ă„r) sedan hans senaste film ser han sig inte frĂ€mst som författare utan som regissör.
Fick inget stöd
Men trots tvÄ Guldbaggar för debutfilmen "Darling" kommer Johan Kling kanske aldrig mer att göra en film. Branschen har lÀmnat honom desillusionerad.
ââJag skrev ett manus till Lena Anderssons fantastiska roman "EgenmĂ€ktigt förfarande" och stod som regissör till en filmatisering. NĂ€stan all finansiering var klar, SVT och Nordisk film var eld och lĂ„gor och vi hade samtal med en vĂ€rldsstjĂ€rna för en av huvudrollerna. Men filmen blev av oklara anledningar utan stöd frĂ„n Svenska filminstitutet. DĂ„ bestĂ€mde jag mig för att sluta i branschen.
TT: NÀr var det hÀr?
ââTvĂ„âtre Ă„r sedan. Det var tungt men ocksĂ„ befriande. Jag Ă€r vĂ€ldigt tacksam för att jag har ett till ben att stĂ„ pĂ„. Det var lika viktigt som att vara sann i beskrivningen av det som faktiskt har hĂ€nt.
Det andra "benet" Ă€r det som författare. Debuten "MĂ€nniskor helt utan betydelse" frĂ„n 2009 belönades med BorĂ„s Tidnings debutantpris. Sedan dess har det blivit tvĂ„ romaner till och nu "Repris" â som kanske eller kanske inte kan fĂ„ en fortsĂ€ttning.
ââJag har funderat pĂ„ att skriva en bok om mina 40 Ă„r i nöjesbranschen, bland skojare och charlataner. Det finns en hel del vĂ€ndningar i mitt liv som har varit vĂ€ldigt ovĂ€ntade. Men jag tror inte att jag kommer att göra det.
TT: Varför inte?
ââDet kan vara lite för mĂ„nga som tar illa upp. Det problemet har jag inte nu, "Repris" handlar till största del om mina förĂ€ldrar â som redan Ă€r döda. DĂ„ uppstĂ„r inte den problematiken.